Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
igen. O, allt hellre än det! Hon tvang sig att
se upp och svara.
— Jag kunde inte bära, att du skulle gå ifrån
mig ut i krig.
Hennes röst och läppar darrade, och hennes
ögon brände heta. Men han rördes inte. Han
lydde dock sin lilla doktors råd och förebrådde,
när han ej kunde förlåta. Det skulle ju vara
bättre än tystnad, hade hon sagt. Han talade
på hennes ansvar, obekymrad om resultatet.
— Du var feg och pliktförgäten och tvang
mig att mot min vilja handla, som om jag
också vore det. Och du liar gjort mig löjlig.
Han talade obarmhärtigt och tydligt, och all
hans tillbakahållna vrede sjöd i den
behärskade, lågmälda rösten.
Hon vred sig som träffad av piskslag, och
ändå var det en sorts lättnad i detta, att han
äntligen talade ut. Hans tystnad hade sagt
detta samma förut, nu fick hon åtminstone
försöka försvara sig.
— Ja, jag har varit feg och pliktförgäten och
självisk och usel, erkände hon. Men det är ju
bara jag, som varit det, och inte du. Ingen
kan klandra dig för, vad jag gjort.
— Om än skulden är din, så är det ett
faktum, att jag ligger här overksam, medan mina
kamrater samlas till landets försvar. Min plats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
