Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
— Men alla rle stridande åkalla ju Gud,
svarade kon med en glimt av ironi.
— Med ord, men sannerligen inte i handling.
Världens gärningar ropa med kanondunders
kraft: ’Vi vilja icke att denne skall vara konung
över oss’. Men — och här fick hans lågande
blick en varmare glans — världens nöd ropar
alldeles motsatsen.
Han såg åter ut i rymden, och hon iakttog,
fängslad, hans ansikte, lyckligt medveten om det
han ej tycktes märka: att ban talade med henne,
oförbehållsamt och förtroligt, som vore han viss
om samförstånd.
— Hur tror du, att det ska gå? frågade hon.
Skall han komma tillbaka och göra sig till
konung med våld?
— Han skall göra sig till konung med rätt,
svarade ban hastigt.
Så lyste hans ansikte upp av innerlig glädje.
— Han skall komma! Vi ha rätt att vänta
honom vilken stund som helst!
Hon betraktade honom undrande. Det var
tydligt, att det han talade om, för honom var
levande verklighet.
Hon greps av beklämning, då hon såg det
och drog sig till minnes ett ord om att två skola
vara tillsammans, men vid Herrens ankomst
den ene bli upptagen och den andra
kvarläm-nad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
