Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
än skulle komma att ske, kunde det dröja i
sekler ännu. Redan apostlarna hade ju väntat
honom under deras livstid, och han hade ej
kommit ännu.
Hon fattade tröst och lyfte huvudet, som hon
nyss sänkt under tyngden av sin hopplöshet.
Men hon behövde bara se sin mans ansikte
för att smärtan skulle svida på nytt.
Det, som vid Herrens ankomst skulle skilja
dem, skiljde dem redan nu: Hon fruktade, det
ban längtade efter! Hon ville slippa tro, det
ban älskade! Som ett tveeggat svärd skar den
sanningen igenom henne, och hennes inre blödde,
och hennes ande kved av längtan efter den
helande handen.
Hon trodde ej, att hennes man såg, hur
upprörd hon var, eller anade orsaken, men hon
misstog sig häri, ty ban märkte det. Han hade
också under samtalet varit fullt medveten om, hur
förtroligt han talat med henne ur sitt inre. Men
ban hade ej låtsat om något och vände sig ej
heller nu till henne med något direkt ord, av
fruktan att genom oförsiktighet kanske utsläcka
den veke, som började ryka. Han nöjde sig med
att helt enkelt bara låta sitt ljus lysa för henne
i lugnt förlitande på dess tändande kraft, som
ej var hans egen utan Guds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
