- Project Runeberg -  Hans fäders Gud (Norden) /
84

(1941) [MARC] Author: Jack London
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siwash

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dukar, och alldeles intill henne hövdingen George och
hans främsta män. Schamanen assisterades av de stora
medicinmännen från de andra stammarna, och jag
ryste vid att se alla de djävulskonster de hade för sig.
Jag överraskade mig själv med att önska att folket i
Liverpool nu skulle kunna ha sett mig, och jag tänkte
på den ljushåriga Gussie,* vars bror jag klådde upp
efter min första resa — bara för att han inte ville
att en sjöman skulle slå sig ut för hans syster. Och
med Gussies bild i mina tankar, såg jag på Tilly. En
löjlig gammal värld, tänkte jag, där en man kommer
att vandra vägar, som hans mor inte hade kunnat
drömma om att han skulle följa, den gången han låg vid
hennes bröst.

Ja, det var det. Då larmet hade nått sin höjdpunkt,
och trummorna av valrosshudar ljödo och prästerna
sjöngo, sade jag till Tilly: Är du färdig? Du gode
gud — inte en sprittning, inte ett ögonkast i min
riktning, inte en enda rörelse. "Jag visste du skulle
komma," svarade hon så långsamt och fast som ett stilla
vårflöde. "Var?" "Den höga stranden vid randen av
isen," viskar jag tillbaka. "Spring när jag säger till."

Har jag talat om, att det fanns en otrolig massa
eskimåhundar? Nå, men det fanns där — otroligt!
Här och där, överallt funnos de — ingenting annat
än tama vargar. När rasen börjar att tunna av, låta de
dem para sig i skogen med de vilda vargarna, och de
slåss som bara satan. Alldeles framför tåspetsarna
av min mockasin låg en, och vid hälen en annan. Jag
böjde den främstes svans med ett raskt tag, så att det

84

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:10:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hansfag/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free