Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnomod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägde inte mycket, och hon gick först med en lång
stång i händerna, i händelse att hon skulle trampa
igenom. Men hon var lätt och hennes skor stora, och
hon kom över. Så kallade hon på hundarna. Men de
hade varken stänger eller snöskor, och de gick igenom
och blev bortförda av floden. Jag klamrade mig hårt
fast vid släden bakifrån, tills styrstången brast och
hundarna försvann under isen. Det fanns inte mycket
kött på dem, men jag hade räknat med dem till en
veckas proviant, och nu var de borta.
Nästa morgon delade jag all provianten — det var
mycket lite — i tre portioner. Och jag sade till Långe
Jeff, att han kunde följa med oss eller inte, vilket
han själv ville, för nu skulle vi färdas lätt och hastigt.
Men han hov upp sin röst och ropade om sina ömma
fötter och andra besvärligheter, och han sade många
hårda saker om kamratskapet. Passuks fötter var
också ömma, och mina fötter var ömma — ja, ömmare
än hans, för vi hade arbetat och släpat med hundarna
och släden. Långe Jeff svor på att han hellre ville
dö, än han gav sig på vandring igen, så Passuk tog en
sovsäck och jag tog en panna och yxa, och vi gjorde
oss färdiga att gå. Men hon såg på mannens andel av
födan och sade: "Det är orätt att förspilla den goda
provianten på ett dibarn. Det var bättre om han vore
död!" Jag skakade på huvudet och sade: "En gång
kamrater, alltid kamrater." Då talade hon om
männen vid Förty Mile och sade, att där var många och
bra män, och att de väntade på att jag skulle skaffa
dem proviant till våren. Men då jag fortfarande sade
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
