Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där vägarna skiljas . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, stötte tillsamman med honom, där han stod,
plågad och vacklande fram och tillbaka mitt på
slädspåret. Och så gick det till, att den primitive teologen
nådde tillbaka till hövdingens tält, mycket klokare med
hänsyn till den vite mannens nävar och den kraft som
fanns i dem. Och följden härav blev, att då han höll
ett tal till rådsförsamlingen, var han mycket uppbragt
på alla vita män.
— Upp med er, dagdrivare! Upp med er! Maten
är färdig, innan ni hinner i edra skor.
David Wertz kastade av sig björnskinnet, satte sig
upp och gäspade.
Hawes sträckte på sig, upptäckte att han hade
försträckt en sena i sin ena arm och gned den sömnigt.
— Gud vet var Hitchcock har sovit i natt? sade
han och sträckte ut handen efter sina mockasiner. De
voro styva, och han gick försiktigt i strumplästen över
snön fram till elden för att töa upp dem. — Det är
en välsignelse att vara av med honom, tillade han,
fastän han var en duktig arbetare.
— Ja, han var alldeles för härsklysten. Det var det,
som felades honom. Det var också förbannat med
Sipsu. Tror ni han brydde sig om henne?
— Det tror jag inte. Bara en principfråga. Han
tyckte inte att det var rätt — och det var det
naturligtvis inte heller — men inte fanns det någon orsak för
oss att lägga oss emellan och bli expedierade över
gränsen i förtid.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
