Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En norrskenets dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppge det. — Bakom dem, på en sträcka av fem miles,
kommo de övriga kappkörarna, som förgäves strävade
efter att hinna upp dem, ty Louis Savoy var den ende,
som förunnades den äran att kunna hålla samma
mördande tempo som Jack Harrington.
Då de svängde ned till den station, som låg
sjuttiofem miles från lotten, kom Lan McFane körande upp
till sidan av dem. Harrington fick syn på Vargtand,
som gick i spetsen för spännet, och han visste nu, att
han hade segrat. Intet hundspann i hela Nordlandet
kunde passera förbi honom på de sista tjugofem milen.
Då Savoy såg Vargtand i spetsen för sin medtävlares
spann, visste han, att spelet var förlorat, och han svor
sakta för sig själv på det sätt som män ofta svära över
kvinnor. Men han följde stadigt i den andres rykande
spår och spelade med till det sista, hoppandes på att
tillfället skulle komma honom till hjälp. Och på detta
sätt drogo de åstad, medan dagen höll på att bryta
fram, och de undrade, den ene i sorg och den andre i
glädje, över vad Joy hade gjort.
Invånarna i Förty Mile hade tidigt krupit ur sina
sovsäckar och hade samlat sig längs slädspåret. Från
detta ställe kunde de se Yukons övre lopp, ända fram
till det ställe, där den kröker första gången. Här
kunde de också se tvärs över floden till målet, Fort Cudahy,
där guldregistratorn väntade i stor upphetsning. Joy
Molineau hade ställt sig ett stycke från slädspåret,
och under närvarande förhållande, skulle det övriga
Förty Mile icke vara påträngande. Därför var också
banan klar mellan henne och det smala slädspåret.
Hans fäders gud —12
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>