Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När kvinnor föra krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå, föll talet på Flossie och därefter, genom en
naturlig tankeöverföring på "den ... hm ... förfärliga
människan". Sitka Charley anmärkte liksom helt
tillfälligtvis, att det var hennes avsikt att fara nedåt floden
samma kväll med Floyd Vanderlip, och han kom
vidare med den upplysningen, att det fanns stor
sannolikhet för en olyckshändelse vid denna tiden på året.
Följaktligen voro mrs Eppingwells tankar om Freda
ovänligare än någonsin. Hon skrev ett brev,
adresserade det till den omstridde mannen och lämnade det till
ett bud, som skulle invänta honom vid mynningen till
Bonanza Creek. Ett annat bud med ett brev till Freda,
väntade också på samma strategiska punkt. Och så
gick det till, att Floyd Vanderlip, då han muntert kom
körande på sin släde i det försvinnande dagsljuset,
fick mottaga två brev på en gång. Fredas slet han
sönder. Nej, han ville icke gå och besöka henne. Det
förestod större saker denna kväll. Och förresten var
hon alldeles ur räkningen. Men mrs Eppingwell! Han
skulle uppfylla hennes sista önskan — eller rättare
sagt den sista önskan av henne, som det skulle vara
möjligt för honom att efterkomma — han skulle gå
och träffa henne på guvernörens bal och höra, vad
hon hade att säga honom. Efter tonen i brevet att
döma föreföll det att vara ganska viktigt, kanske...
Han smålog inbilskt, men kunde icke riktigt uttrycka
tanken i ord! För tusan också, vilken lyckans
Pam-filius han var hos kvinnorna! Även hennes brev rev
han sönder och strödde bitarna ut i den kalla luften,
drev på hundarna, så att de satte åstad i raskt trav,
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
