Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORRKÖPINGS RIKSDAG ÅR 1800.
XXIII
motståndare förledas att spränga sig sjelf, ty efter ledarnes
utträde upphörde partiets sammanhållning, och under de
följande veckorna var dess motstånd så betydelselöst, att
man utan fara kunde tillåta diskussion och votering till
och med öfver den bevillningsfråga, som gaf upphof till
oroligheterna den 29 Maj. Riddarhuset gaf då, likasom
de öfriga stånden, »bevillning intill nästa riksdag» och
beseglade dermed sin egen och Sveriges dom.
Det parti, som Hjerta tillhörde, hade förtjent ett
bättre öde, ty intet enda stycke af dess program innehöll
annat än hvad som efter tidens lägenhet var oundgängligt
for häfdande af riksdagens rätt. Utgången visade, huru rätt
de haft, som velat binda enväldets handlingsfrihet, och
huru gränslöst lättsinnigt den lojala riddarhusmajoriteten
handlade, då den bortkastade den enda skranka som ännu
fans mot konungens vilja. Det var icke Hjertas och
hans vänners fel, att konung Gustaf den IV Adolf kunde
utan hejd leda Sverige till förderf, men det blef deras
uppgift att rädda vårt land, när nio år derefter segrarne af
år 1800 icke visste, hvad man skulle göra. Men deras
svaghet var just, att de i ett ögonblick läto sig öfverväldigas
af den våldförda rättskänslans förtrytelse. Hvad som hos
flere af de sålunda protesterande riddarhusledamöterna var
en öfvergående yttring af hetsigt mod, var emellertid hos
Hjerta utan tvifvel grundadt i mognad öfvertygelse. I hans
s. k. jakobinism ingick som den väsentligaste beståndsdelen
oviljan mot privilegier, och för den svenska aristokratiens
svagheter hade han redan vid denna tid ett skarpt öga;
det behöfdes icke mera än ett tillfälle sådant som detta,
då han ansåg riddarhuset hafva förverkat hvarje anspråk
på politisk sjelfständighet och aktning, för att han skulle
med glädje afstå från dess privilegier. Här låg tillika
yttringen af ett karaktersdrag, som följde honom genom lifvet
och mera än en gång bröt hans bana. Med den lifligaste
rättskänsla och manlig sjelfständighet förenande ett
lätt-retligt sinne, hade han svårt att mäkla med sin öfvertygelse,
och hvarhelst denna kom i strid med öfvermäktig kraft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
