Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRTA OCH 1809 ÅRS STATSHVÄLFNING. XXVII
haft kunskap om saken, torde äfven tro, att han beredt
det, som fordrades för att fullfölja rikets frälsning; han
ansåg sig derför till sin heders försvar böra förklara, att,
såvidt han hade sig bekant, var ingenting beredt och att
han derför afstyrkt det steg, som man 4iu ville brådstörta,
samt att han alldeles icke visste, om någon regering eller
hvilken vore tillämnad. Han förklarade sig derför afträda
med det beslut att dela de sammansvurnes öde, om
företaget misslyckades, men att, om det hade framgång, vara
den förste som uppträdde emot dem. *)
De flesta, okunniga om hvad som föregått, syntes
förvånade, och utan att, såsom Järta hade väntat, stänga
honom utgången, läto de honom hinna till dörren, förr än
de i vänliga ordalag begärde, att han ville stanna. Sedan
Järta vidare berättat, att ett gifvet löfte blifvit sviket, och
det under samtalen upplysts bland annat, att man ännu
kl. 11 icke hade i ordning den täcksläde, uti hvilken
konungen kl. 2 skulle afföras till Vaxholm, blef
omröstning anstäld, dervid flertalet, till anstiftarnes stora harm,
beslöt att öfvergifva hela planen.
Många hafva lagt Järta till last, att han genom att
hindra revolutionens verkställande den 8 Februari ensam
föranledde behofvet af vestra arméns tåg till Stockholm
och att revolutionen kom för sent att rädda Finland åt
Sverige. En lugn granskare torde dock finna föga
sannolikt, att så lyckliga följder skulle vunnits genom det
tillämnade företaget. Mindre osannolik synes den farhåga
hafva varit, som Järta hyste och äfven uttalade, att ett
konungamord lätt kunnat blifva slutet, om man
bemäktigat sig konungens person, utan att hafva förut träffat
några anordningar om hans vidare förvarande. Minst af
allt torde Järtas handlingssätt kunna, såsom man dock
försökt, stämplas såsom fegt. En feg hade visserligen icke
gått objuden och ensam att hota en skock sammansvurne
som just stodo färdiga att gripa sin konung.
’) Om beskaffenheten af dessa hotelser afviker Järtas berättelse i
någon mån från grefve Magnus Björnstjernas anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
