Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRAFFBREFVET TILL BONDESTÅNDET. XXXIX
afsåg frågan om nationalarmering och i öfrigt hänvisat
den samma till statsutskottet.
Om grundlagsvidrigheten af ett dylikt omedelbart
beslut kunde man vid denna tidpunkt — då 44 §
riksdagsordningen ännu ej var grundlag — hafva olika meningar;
men oväsendet, trotset, oformligheten af talmannens
öfver-röstande voro otvifvelaktigt i och för sig egnade att
ingifva bekymmer, så mycket hellre som bondeståndet äfven
i öfriga frågor visade stor benägenhet att sönderbryta
riksdagen, och som man väl icke utan skäl under denna
bångstyrighet anade bearbetningar af motståndarne till den
nya ordningen. Inom regeringen beslöt man sig för en
kraftåtgärd och sökte att vända saken till en
disciplinfråga, der konungen uppträdde som grundlagens väktare.
Det torde väl böra antagas, att man härvid icke blott
afsåg den formella rättelsen för formens skull — i hvilket
fall den högtidliga skrifvelsen mera varit en polisåtgärd
än en politisk handling —, utan äfven hoppades att vinna
något i sak. Med den af grundlagen föreskrifna
behandlingen kunde ju dock i nödfall ernås ett riksdagens beslut
genom trenne stånd, — hvilken sakens utgång åter
bönderna just fruktade och trodde sig med sin vägran af
remiss omöjliggöra1). Vid detta tillfälle inträdde Järta
såsom föredragande i ett mål, som väl egentligen tillhört
hof kansleren2), och ur hans penna flöt en Kongl. Maj:ts
Wetterstedt säger dock i bref till Adlersparre af den 13 Nov.
1809, att straflfbrefvet till bondeståndet endast härledde sig från
nödvändigheten att, af känsla för grundlagens helgd, återföra vilseförda sinnen
inom de former, som med statsförfattningens bestånd ej få öfverträdas,
och att fråga ej var om hufvudsaken, hvilken vid detta riksmöte
säkerligen ej kunde gå igenom. Om så var, blef regeringens nederlag så
mycket större.
2) Statsrådsprotokollet d. 9 Nov., som antagligen förts af
hof-kanslersexpeditionens tjenstemän, finnes ej i den bristfälliga samling
hof-kanslersprotokoll, som i riksarkivet förvaras, och det kan derför ej
synas, hvarför Järta föredragit och kontrasignerat de båda kungliga
skrif-velserna, af hvilka åtminstone den senare omöjligen kunde ega samband
med hans funktion såsom statssekreterare. Det är möjligt, att detta
berodde på sjukdomsförfall för Wetterstedt, såsom förhållandet var vid
ett föregående tillfälle den 5 Nov. (se ridd. o. ad. protokoll 1809 Nov.
sid. 428.) Men redan den 11 Nov. var Wetterstedt den, som aflemnade
den af en annan kontrasignerade skrifvelsen. Antagligen var Järta vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
