Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRAFFBREFVET TILL BONDESTÅNDET.
XXXIX
laglig ordning inom detta rike». Men dylika vedermälen
af grannlagenhet var ståndet ieke denna dag sinnadt att låta
på sig verka. Vid sekreterarens föreställning, att nu kunde
ståndet finna, huru äfven Kongl. Maj:t ansett dess
förfarande olagligt, och på hans upppmaning att genast skrida
till remiss af propositionen, svarade Anders Sandsten, att
han visst icke kunde finna något grundlagsvidrigt hafva
den 4 Nov. förelupit, men att det deremot vore alldeles
stridande mot ståndets värdighet att återtaga ett redan %
fattadt och medstånden kungjordt beslut, — i hvilken
förklaring 104 af ståndets ledamöter genast instämde och det
skriftligen. Härvid uppkom ganska häftigt sorl, och
protokollet vittnar, att under den följande öfverläggningen den
upphetsade majoriteten med ett stötande öfvermod
behandlade de få moderate ledamöterna. När Wessing
påpekade olagligheten af det förra beslutet, ropade några
dannemän, att »ehvad beslutet vore lagligt eller ej, vore
det emellertid fattadt och kunde således ej vara ändring
underkastadt», och talmannens förklaring, att »det s. k.
beslutet ej vore något beslut, då han det samma aldrig
proponerat» bemöttes så, att tålamodet slutligen brast den
lugne och beskedlige Lars Olsson. Han förklarade, att om
föreställningar ej förmådde återföra sinnena till sans, ville
han nedlägga sitt embete. Intet hjelpte. Mats Person begär
nu, att saken må få hvila, men mötes af nästan hela
ståndet med ett starkt nej; — begär åter, att »talmannen och
sekreteraren måtte fa anhålla hos konungen, att ståndet
antingen mangrant eller genom en deputation»... men
af-brytes åter af nej och sorl, — till dess att ändtligen en
af tidens många parlamentariska ceremonier, en deputation
från riddarhuset, kom förhandlingen att afstanna, och ärendet
sålunda faktiskt fick hvila.
Så gick det till denna gång, och ofta, i 1809 års
bondestånd, och det måtte snart nog hafva blifvit tydligt för
regeringen, att det politiska experiment man pröfvat var
allt för vådligt. Sedan preste- och borgarestånden remitterat
ärendet till ekonomi-utskottet, men ridderskapet och adeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
