Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1815 Ars riksdag.
lxxix
siella allmakt, som tillkommer Sveriges riksdag, genomdref
den ock en finanspolitik, som i de vigtigaste delarna
trädde i kraft regeringen oåtspord. Att man härvid mycket
ofta kom i den förunderligaste motsägelse med sig sjelf
och sina egna förutsättningar, räknades icke så noga:
hufvudsaken var att så vidt möjligt tillgodose litet hvar af
de många enskilda intressen, som behöfde och oblygt
fordrade hjelp. Stora godsegare, som hade säd att sälja,
funno intet mera riksvigtigt, än att staten anordnade
millioner till spanmålsuppköp ’) — allenast i syfte att
hålla upp sädespriset. Andra, som spekulerat i köp och
1 Järta såg detta »ofog* med bekymmer, med förargelse, och stundom
kom öfver honom det »jakobinska» lynnet från 1799. Med anledning af
de yrkanden, som vid riksdagen framstäldes om spanmålsprisets
upprätthållande genom spanmålsuppköp för statens räkning, och som verkligen
ledde till anslag af ett stort kreditiv för allmänna magasinsinrättningen,
skref han under år 1815, troligen på våren, en liten uppsats »Om
span-målspris och spanmålshandeln», hvaruti han på ett förträffligt sätt
granskade samtliga de under riksdagen framstälda särdeles våldsamma förslag
till jordbrukets upphjelpande. Här som annorstädes ådagalägger han
särskildt sin noggranna kännedom af engelska förhållanden och engelsk
lagstiftning. Särskild uppmärksamhet egnas naturligtvis åt det välvfsa
förslaget att ställa allmänna magasinsinrättningen under styrelse af
ständernas deputerade, der Järta åter möter den hufvudfiende, han såsom
konstitutionens väktare aldrig underlät att angripa. Under erinran, att riksens
ständers ombud i riksgäldskontoret fordom befattade sig med kaffehandel,
till föga fromma för handeln och för finanserna, hänvisar han framför allt
på gällande grundlagars hela anda som ett hinder mot dylik utvidgning af
ständernas befogenhet och slutar sin uppsats med orden: »Det förundrar
mig, att man, då rikets allmänna säkerhet hufvudsakligen beror på dess
försvarsverk, icke vill bringa äfven detta under styrelse af riksens ständers
ombud, och att man hädanefter ej vill ställa dem i spetsen för den armé,
som H. K. H. kronprinsen hittills behagat anföra». — Skriften blef
meddelad några af författarens vänner, antagligen inom statsrådet, och
offentliggjordes ej förr än 1823, »sedan ifvern för de meningar, som 1815
utropades och för de förslag, som man då sökte och till en del förmådde att
genomdrifva, hunnit svalna, och då författaren kunde vänta en lugn
pröfning af de tankar han yttrat». Sitt författarskap till den samma vidgick
Järta sjelf i »Bihang till tidskriften Odalmannen», p. 75—76. Så mycket
hade också ifvern lagt sig, att 1823 års riksdag fullständigt gaf Järta rätt,
och icke allenast — under förklaring att statens uppoffringar för
spanmålshandeln beredt jordbruket föga eller ingen båtnad, och dess
handelsoperationer äfven verkat menligt på den enskilda rörelsen — borttog det från
1815 beviljade kreditivet för allmänna magasinsinrättningen, utan äfven
begärde inrättningens upphäfvande och ersättande med spanmålslager i
orterna, samt anslog ett kreditiv för understöd vid missväxt — Nämda Järtas
skrift har, såsom afhandlande ett för vår tid mindre betydelsefullt ämne,
ej blifvit i denna samling upptagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
