Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRTAS SEGER I FRÅGA OM YPPIGHETSFÖRBUDET. XCVII
tyst men troligen säkrare, än i denna tidpunkt någon
allmän diskussion skulle hafva förmått. Sjelfva yttrandets
form var också afsedd att förekomma hvarje otidigt
offentliggörande, och till allmänheten trängde endast
dunkla rykten om något högst märkvärdigt utlåtande af
den genialiske landshöfdingen i Falun, hvilket höga
vederbörande icke vågade låta komma till offentligheten.
Noga förvaradt i finansdepartementet, har det endast
genom afskrifter varit för en eller annan enskild samlare
bekant, och blef först efter Järtas död till några delar
tryckt. Det lägges nu för första gången fullständigt för
allmänhetens ögon.1)
Järtas utlåtande kunde icke fullkomligt förhindra
genomförandet af det förbudssystem, som riksdagen år 1815
invigt: påtryckningen från ofvan och från nedan var för
stark för att kunna motstås af de med Järta liktänkande
ledamöterna i konungens råd, och importförbud för
åtskilliga öfverflödsvaror samt förbud mot försäljning af
kaffe på värdshus bragtes som offer åt den uppeggade
opinionen. Men i hufvudsaken vann Järta dock seger.
Sjelfve sekreteraren i 1815 års särskilda utskott, hans
efterträdare i statssekreterareembetet, drog sig för
ansvaret att i det nittonde seklet upplifva 1790-talets
öf-verdrifter2), och när riksdagens skrifvelse om medlen att
förekomma en skadlig yppighet slutligen, efter många
omsvep, den 30 April 1817 till afgörande företogs, gil-
’) Handlingarna i det stora målet visa, huru allmänt 1794 års
förordning mot yppighet och öfverflöd ansågs vara Sveriges enda
räddningsmedel. Af länskomitéerna är det endast några i de nordligaste
länen, som anse sig böra sanningsenligt vitsorda, att någon yppighet
icke inom orten förmärkes; hela det öfriga Sverige instämmer i klagan
öfver den gränslösa lyxen och begär förbud deremot. Endast på några
få ställen höjde sig enstaka röster till gensaga mot det enformiga ropet:
så C. F. af Wingård och L. Sivertson i Göteborgs- och Bohus-län, en
prost Wallenstén i Linköpings län, en major W. Rappe i Kronobergs
län. Bland landshöfdingarne är Liljencrantz i Vesterås den ende, som
vågar bestrida, att vexelkursens höjning berodde af yppigheten och genom
yppighetsförbud kunde hämmas. Men ingenstädes förekommer en
gensägelse, som i någon mån kunde med Järtas afhandling jemföras.
2) Så mycket anmärkningsvärdare, som Klintberg såsom
kommerseråd nyss förut deltagit i kommerse-kollegii varma förord för upplifvande
af 1794 års yppighetsförordning.
Järtas skrif Ur. Lefnads t. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
