Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
LEFNADSTECKNING.
varandes stora missnöje med de tunga och odrägliga
skatterna, — samma tema, hvilket på riddarhuset varierades af
Anckarsvärd. Järta, som nu var privatman, hade nyss
af-slutat sin berättelse om Stora Kopparbergs län, der han
sökt visa, huru lindriga skatterna nu vore i jemförelse
med hvad dalkarlarne i äldre tider burit, och han var af
många skäl högst förgrymmad öfver yttringarna af den
oppositionsanda, som nyss före och i början af denna
riksdag lät sig förnimma. Han grep derför till pennan och
skref till en af dalkarlarne i bondeståndet följande
kostliga bref:
Min kära Anders Olsson.
Jag har nyss läst de tal, med hvilka bondeståndets första
deputation till de öfriga riksstånden helsat dem, och jag har
läst dessa tal med en harm, som jag icke ernår dölja. Aldrig
har jag velat tvinga någons öfvertygelse, det vet du och hvar
och en ibland länets riksdagsmän. Jag känner icke ännu om
någon ibland er har annorlunda än genom stillatigande
instämt i detta deputationstalarens yttrande: Vi hafva lofvat och
måst lofva våra hemmavarande hufvudmän att åtminstone
omtala deras betryck, i fall vi ej kunna uträtta något till lindrande
af bördorna, hvarunder de digna. Men jag har sagt dig, att
jag framstält just motsatsen i en underdånig berättelse om
länets tillstånd under de sistförflutna fem åren, hvilken jag
nyligen till Kongl. Maj:t afgifvit. Jag begär ingen tack för
allt hvad jag kunnat uträtta till dalallmogens nytta; men jag
låter ej bondeståndet göra mig till ljugare. Således, om icke
länets riksdagsmän af bondeståndet snart högtidligen förklara,
att de ej godkänt och icke godkänna ofvanberörda yttrande i
hela bondeståndets namn, så nödgas jag gifva allmänheten
inom länet kännedom derom; och sedan må dalallmogen
afgöra, hvilkendera ljugit antingen jag, som sagt min konung
att denna allmoges belägenhet nu är bättre än den på lång
tid varit, och att dess skatter äro, i förhållande till varuvärden
och förtjenster, drägligare än någonsin tillförene, eller också
de, som i hela bondeståndets namn och således äfven i
dalallmogens, påstått sig hafva lofvat och måst lofva sina
hufvudmän att klaga öfver betryck och att föreställa dem såsom
dignande under sina bördor.
I öfrigt vill jag ännu icke yttra mig öfver de flera högst
vigtiga ämnen, som bondeståndets första helsningsdeputation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
