Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRTA ANFALLEN I MARKALLS SÖMNLÖSA NÄTTER. CXXXVII
Fosforisterna hade i sjelfva verket icke någon annan
anledning att rikta sin stridslust mot Hans Järta än den,
att han år 1819 hade blifvit invald i svenska akademien,
— så vida icke möjligen man och man emellan kringlupit
något af de epigram, som méd rätt eller orätt honom
till-skrefvos. Man anade kanske i honom författaren af den
bekanta parodien
»En nordlig vestanfläkt mol södern östligt svalkas» etc.’)
eller ock af den i afskrifter likaledes spridda sonnetten
Ölosten, och måhända hade äfven en eller annan muntlig
sarkasm i samma syftning af den qvicke landshöfdingen i
Falun kommit till deras kännedom. I hvarje fall kunde
Järta känna sig sårad af de i tredje sången af »Markalls
sömnlösa nätter» intagna stroferna om
»Riddaren Hans .... den Jans numera sig skrifver»,
med så mycket större skäl, som de i hvarje rad innehöllo
tillmälen, hvilka föllo alldeles utom vitterhetens område.
Der berördes hans här förut omnämnda tillrättavisning af
riksdagsmannen Oxelberg, med en smädelig häntydan, att
’) En af Järtas yngre vänner har från koncept skrifvet med Järtas
egen hand afskrifvit denna bekanta parodi, som enligt denna version lyder
salunda:
»En nordlig vestanfläkt mot södern östligt svalkas
Och blandar hettans köld med värmens kalla fläkt:
Från Auras aftonqvalm aflägsenheten nalkas,
Och mörkrets strilar kläds i aftonrodnans drägt.
En hård förmjukning syns i dessa höga dalar,
Der vattnets torra kraft i stormigt lugn förgår
Och uppåt flytande besvämmar och hugsvalar
I fallet stigande ett än osynligt spår.
På spetsen af det djup, der tyngdens lätthet hvilar
Och fogeln krypande i ständig sänkning höjs,
Kaskaden eldfängdt trög med långsam jemnhet ilar
Från rymden af den luft, som här osynlig röjs.
I kantig cirkelform vid månens heta strålar
Orkanens stilla lugn ur djupet faller ner
Och sommarn höstens vår med vinterns färger målar,
Så lifligt och så dödt, att henne ingen ser.
Huruvida Järta sjelf var författaren härtill, må dock lemnas derhän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
