Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTIVER TILL 180 9 ÅRS REGERINGSFORM. 50
Ibland de första vilkoren för en styrelses förmåga
att verka kraftfullt och likstämmigt till sammanbundna
ändamål är makten att kunna tillsätta och afsätta de
embetsmän, som i styrelsens verksamhet förnämligast böra
deltaga. Inom utskottet har den frågan uppstått,
huruvida landshöfdingar borde ibland sådana embetsmän
räknas. Under sina öfverläggningar härom har utskottet icke
kunnat godkänna någon eganderätt till sysslor, hvilka
redan för tjugu år sedan förklarades bero af konungens
förtroende och följaktligen under intet annat vilkor nu
innehafvas. Utskottet har endast beräknat statens rätt
och de mångfaldiga medborgares, på hvilkas trygghet och
välstånd en landshöfdings förhållande kan verka. Vore
depne embetsmän icke mera än en verkställare af lagarna
och af konungens uttryckliga befallningar, så skulle
utskottet gerna hafva instämt i de aktningsvärda mäns
tankar, som ansett landshöfdingar böra bibehållas vid sina
embeten, intill dess de, för bevisliga lagbrott eller för
bevislig försumlighet att fullgöra konungens bud, kunde
derifrån lagligen dömas eller med skäl suspenderas. Men
en landshöfding verkställer icke blott; han bör bereda
konungens befallningar genom noggranna underrättelser
om tillståndet i hans län, genom nitiskt meddelade
upplysningar om medlen att det förbättra. Till denna
frivilliga verksamhet fordras skicklighet, kunskaper, välvilja och
en sann medborgerlig anda. En landshöfding, som ej
egde dessa egenskaper, kunde ej medverka till en
välvillig och upplyst regerings afsigter, och länet skulle sakna
välgerningarna af en sådan regering, intill dess döden
omsider undanröjde hindret derför, regeringens eget
verktyg. Utskottets pluralitet, som funnit landets väl
oundgängligen fordra, att konungen måtte kunna afsätta ifrån
landshöfdingesysslor, har ej befarat sådana missbruk af
denna makt, som i någon mån kunde jemföras med den
möjliga och sannolika nyttan deraf. En landshöfding, som
förvärfvat sig länets tillgifvenhet och aktning, skiljes icke
ifrån sitt embete, utan att regeringen derigenom äfventyrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
