Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
MOT IV ER TILL 1809 ARS REGERINGSFORM.
önskningar om förändringar deruti, på hvilka, då de äro
väl grundade och af allmänna tankesättet understödda, en
regering icke lärer kunna länge uppskjuta att göra
afseende. Härvid har dock utskottet noga sökt att förekomma
den lagstiftande maktens insteg i den styrandes verkstäl.
lighetsåtgärder.
Till utskottet hafva blifvit remitterade flera memorial,
som i allmänhet handla om grunderna för vår
statsförfattning, och vissa deribland om förändringar i
nationalrepresentationen. Den af åtskilliga ofrälse jordegare och
bruksidkare väckta frågan om delaktighet i denna representation
har utskottet funnit vara till grunden rättvis och billig;
men då något sätt till verkställigheten deraf ännu icke
blifvit med fullkomlig noggrannhet uppgjordt, och utskottet,
i saknad af nödiga upplysningar i detta ämne, icke kunnat
något sådant i en hast uppgöra, så har utskottet trott sig
endast böra anmäla hufvudfrågan till riksens höglofl.
ständers bifall; åberopande sig hvad en ledamot af utskottet i
denna del omständligen till ett nu medföljande protokoll
anfört. Något vidare yttrande öfver ofvannämnda memorial
lärer utskottet nu icke hafva nödigt att afgifva.
Svenska folkets rättighet att genom rikets ständer sig
sjelft beskatta har af utskottet blifvit sorgfälligt iakttagen.
Det är denna sjelfbeskattningsmakt, som upprätthåller och
befäster nationalrepresentationen. Dess vårdande är
följaktligen icke blott för nationens välstånd utan äfven för
dess frihet af den yttersta vigt.
Utskottet har funnit, att konungens domsrätt borde
utöfvas af en konungens högsta domstol, hvaruti
ledamöterna skulle blifva ständiga embetsmän och, för att vara
sjelfständiga, icke kunna af konungen afsättas. Denna
högsta domaremakt borde dock icke uppresas såsom en
oombytlig korporation till en stat inom staten. Det har
således funnits nödigt, icke allenast att de ledamöter deraf,
som för bevisliga fel kunde tilltalas, skulle efter lag
dömas, utan äfven att riksens ständer skulle kunna ifrån
deras embeten till ett visst antal vid hvarje riksdag skilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
