Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
ANFÖRANDEN TILL STATSRÅDSPROTOKOLLET.
komma alla medborgare gemensamt, eller, i följd af
särskilda statsförhållanden, vissa klasser och individer deraf.
Allmänna lagen åter bestämmer, uti det i
tryckfrihetsförordningen åberopade 60 kap. missgerningsbalken, flera
fall, då den menskliga och medborgerliga rätten till heder
kan kränkas. Dessa fall äro alla tydligen åtskilda och
innefatta de olika arter af egentliga injurier, som
kriminallagstiftningens teori uppgifver.
Det första fallet, en följd af den vidsträckta
anklag-ningsrätt, hvarmed lagstiftaren velat befästa svenska
friheten, är detta: att man gifver någon an inför rätten eller
konungens befallningshafvande för den sak, som går å Hj
eller ära hans. I detta fall, af ett öppet och till formen
lagligt angrepp, lemnar lagen och måste den lemna
angif-varen rättighet att bevisa sin angifvelse. Brister han
deruti, skall han, då han falskeligen och af argt uppsåt
gjort angifvelsen — och detta uppsåt måste alltid vid en
sådan grof rättskränkning presumeras —. stå samma straff,
som den angifne bort undergå, om han brottslig varit.
Det andra fallet, förutsättande friheten till enskilda
förtroliga meddelanden af händelser och omdömen, är det.
att någon ljuger å annan lönligen, och det går å lif eller
ära hans, eller sprider såda?it rykte ut om honom, af argt
uppsåt I detta fall beror brottet derpå, att berättaren
eller bedömaren antingen sjelf ljugit, eller af argt uppsåt
utspridt ett å annans lif eller ära gående rykte; och det
offentliga straffet å detta brott är ärans förlust samt
derjemte spö eller ris, fängelse vid vatten och bröd, eller
landsflykt, som saken och personen är till; hvarförutan den
brottslige skall gifva den förolämpade upprättelse medelst
afbön. Han måste således, i den förra händelsen, om han
talat sant, och i den senare, om han endast af
lättsinnighet eller godtrohet omtalat hvad honom blifvit
berättadt, hafva frihet att sådant styrka och derigenom
ådagalägga sin oskuld. Men det synes vara klart, att i denna,
som i andra händelser, der fråga är om kränkning af
medborgares rätt, bevisningsskyldigheten åligger angriparen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
