Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MEDLEN TILL HÄMMANDET AF YPPIGHET. . II3
varit helt andra och råare än nu. Under yttrande af sitt
missnöje öfver Lödöse (Göteborgs) dåvarande köpmäns
sorglöshet och oskicklighet i handel — hvaraf motsatsen
förebrås de nuvarande — klagade konung Gustaf I
deröfver, att om en och annan ibland dem egde någon större
förfarenhet, blef han icke åtlydd, »utan den, som hade
ringaste förståndet, blef högst uppsatt, om han hade bästa
steken, och mäktade lägga upp mesta ölet», en dryck,
hvilken då hemtades ifrån främmande land." Charles d’Ogier,
hvilken 1634 åtföljde franske ambassadören, grefve d’A vaux,
till Sverige, har i sin dagbok beskrifvit en resa till Falun,
hvarunder han allestädes ända till omåttlighet undfägnades
med mat, vin och öl. Det är ganska säkert, att i
nuvarande tid den likväl bibehållna gästfriheten i denna
landsort icke yttrar sig på ett lika öfverflödigt och derjemte
besvärligt sätt. Sedan han och hans följeslagare vid
ankomsten till Hedemora spisat hos borgmästaren »ganska väl
till aftonen», hade de knappt sofvit två eller tre timmar
och »ännu icke hunnit smälta den goda aftonmåltiden»,
innan de vid första dagningen väcktes af samma värd, med
»bägare fylda af spanskt vin, och måste de genast
uppstiga för att »på sina bara knän» dricka drottningens i
Sverige och konungens i Frankrike med flera skålar,
hvarefter bordet åter dukades, och de resande måste förtära,
»icke allenast en god måltid, utan ock en ansenlig portion
franskt och rhenskt vin. På detta sätt», fortfar berättaren,
»lefde vi under hela resan, och presterna, när vi gästade
hos dem, voro icke skonsammare än andra». En pastor
nära Salberget hade ock, såsom ett skäl till detta
lefnadssätt, anfört, »att han innehade sitt feta brödstycke på det
vilkor, att han skulle emottaga och fägna de förbifarande».
Sådan var våra förfäders beprisade tarflighet i en tid,
då krigen utarmade folket till den grad, att stora
landssträckor blefvo öde och statens inkomster otillräckliga till
bestridande af de oundgängligaste behofven. Men fastän
krigsfolket icke kunde aflönas, och utskrifna
krigsförnödenheter ej betalas, och fastän icke en gång medel funnos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
