Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 T 2
VETENSKAPLIGA AFHANDLINGAR.
ändtligen att efter rättskränkningarnas olika arter
bestämma, vid äfventyr af fridlöshet, vissa stadiga mått for
böterna, kallade i de äldsta handlingar compositionesx. I
förening härmed stod det nödvändiga vilkoret för sjelf
hämndens ordnande, att oförrätternas verklighet samt de derpå
grundade krafven af försoning skulle styrkas genom
bevisningsmedel, hvilkas giltighet förbundet antagit. Sådant
var dessa strafflagars upphof, hvilka väl sedermera
undergått många förändringar, men ännu hos oss röja sitt
ursprungliga lynne uti bestämmelserna af penningeböter för
de flesta kränkningar af enskildes rättigheter och i dessa
böters fördelning. I den mån, som förbundet mellan
slägter utbildade sig till borgerligt samhälle, ansågos vissa
gröfre missgerningar angripa icke blott den våldförde
individens rätt och, om han dräptes, hans närmaste fränders,
utan äfven allas fred, som den offentliga skyddsmakten
hade att vårda. De böter, hvarmed dessa brott skulle
försonas, skiftades då efter svensk lag emellan hela
samhällets öfverhufvud, konungen, den eller de omedelbart
förolämpade personerna samt det närmare skyddsförbund
af slägter, hvilket de tillhörde, häradet2 Småningom ut
1 I de flesta folks urkunder finner man spår till sådana
compo-sitiones eller ersättningar i varuvärden för rättskränkningar. Homerus
antyder på flera ställen detta bruk såsom gällande ibland grekerna;
bestämdast i Iliaden, i8:de sången, v. 497—502 i Wallenbergs öfversättning.
En af de tolf taflorna i Rom stadgade, enligt Aulus Gellius, lib. XX,
kap. i: >Si membrum rupit, ni cwn to parit, talio esto.» — I Irland var
samma bruk stadgadt af ålder och före all hittills bekant gemenskap
mellan dess invånare och germanerna; Hume, History of England, vol. 1.
append. 1. — Ibland beduinerna öfvas det allmänneligen ännu i vårtid.
I allmänhet upptäcker häfdforskaren uti sedvanorna hos särskilda
folkslag på samma ståndpunkt af odling en öfverensstämmelse, hvilken
svårligen kan förklaras från deras stamförvandtskap, utan synes böra
tillskrifvas en allmän naturlag för menniskoslägtets utbildning.
2 Att det var i egenskap af slägtförbund, som häradet hade lott i
böter, styrkes af dess deremot svarande skyldighet att erlägga böterna
för dulgadråp, hvilken skyldighet är ifrån de äldre lagarna bibehållen :
vår nu gällande, kap. 27, missg.-b:n. För delaktighet i erlagda böter var
förbindelsen att deltaga i utgörandet af sådana ursprungligen ett vilkor.
Derom vittna våra äldsta lagars föreskrifter om ättarbot, hvarigenom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
