Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA LAGFARENHETENS UTBILDNING.
235
Redan vid den tid, hvarifrån vi ega skrifna lagar,
hade den urgamla svenska och götiska rätten blifvit i
flera delar ombildad efter kristendomens fordringar af
aktning för mensklig personlighet samt efter de beslut
af kyrkomöten och bud af påfvar, hvilkas
sammanfattning fått namn af kanonisk rätt. Denna andliga
lagstiftning, hvaruti många satser blifvit ifrån den kejserliga
romerska upphemtade, grep allt mer och mer omkring
sig, på en gång befordrad af det presterliga väldets
tillväxt och befordrande den. I flera afseenden var den
gagnelig. Den bidrog verksamt att stifta en
samhällsordning, som nedtryckte de enskilda viljornas
egenmäktighet. Den främjade ensidigt kyrkans fördelar, men sä
vidt dessa det medgåfvo, vårdade den ock statens
utbildning, i likhet med hennes, till organisk enhet. Den
utgick från en stor afsigt, som dess handhafvare, ehuru
med orena medel, kraftigt utförde, nämligen denna, att
gifva sedligheten giltighet och skydd af yttre rätt.
I andra afseenden var likväl den kanoniska rätten
förderflig. Inom Svea konungars aldrig med främmande
vapen inkräktade rike eröfrade den med messor och
bannlysningar skatter åt det nya romerska verldsväldet,
samt jordvidder åt dess legioner. Den införde i svenska
rätten flera med den samma oförenliga lagbud, som den
likväl länge hade svårt att göra gällande och aldrig
mäktade utveckla till fullständig och obotlig skadlighet. Den
skapade åt presterskapet en egen rättegångsordning och
en domsmakt, som undergräfde den åldriga
samhällsförfattningen.
Montesquieu anmärkte redan, och Savigny har i
senare tider ytterligare bevisat, att de germaner, hvilka
öfversvämmade det romerska riket och såsom
segervinnare blandade sig med dess invånare, antogo den grund-
fingo*ej sjelfva vara vid utmätningen tillstädes eller den samma styra. —
Af ålder och så länge dom ännu ej betydde mera än medlares
godkännande af en förorättads eller fordringsegares kraf, var sjelfpantning,
kallad namy under vissa vilkor loflig. Härom upplyser Östg.-l. R. B. fl. 3: 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
