Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA LAGFARENHETENS UTBILDNING. 245
Ibland svenska stadgar från medeltidens tvenne sista
århundraden utvisa de ofta upprepade förbuden mot
våldgästning samt de föreskrifna anstalterna att den
förekomma, huru folket, under de mäktiges sjelfsvåld och
fejder, misshandlades. Taverner, hvilka påbjödos för
att afhjelpa det ifrågavarande onda, voro då
samhälls-inrättningar af en betydenhet, som man nu, vid
betraktandet af våra gästgifverier, har svårt att sig
föreställa. Men landsfreden kunde ej med ett så svagt medel
som dessa inrättningar, skyddas, och fruktlösa blefvo
äfven de föreskrifter, hvilka bestämde det högsta antalet
af följeslagare, hvarmed biskopar, konungens embetsmän,
riddare och svenner fingo rida genom landet1. Det fans
ingen styrande makt nog kraftig att göra lagarna gällande.
Endast i offentliga handlingar uppenbarar sig
rättskunnighetens utbildning under denna tid. Den enda mig
bekanta enskilda skrift, som derom kunde lemna någon
upplysning, vore Konunga- och höfdingastyrelsen. Men
denna förträffliga bok innehåller blott allmänna etiska
och politiska betraktelser, råd och förmaningar och kan
ej räknas bland juridiska afhandlingar i egentlig mening2.
Sverige egde likväl, äfven under medeltiden, åtskilliga
män, i synnerhet bland det högre presterskapet, hvilka
genom studier och ej endast genom laganvändning
förvärfvat sig en mer eller mindre vidsträckt rättslärdom.
Redan under det tolfte århundradet studerade nordiska
ynglingar vid högskolan i Paris3, dit påfven Honorius, i
1 LL. kap. 33.
2 Om biskopen i Linköping Nikolaus Hermanni förmäles i dess
lefvernesbeskrifning, att han skall hafva författat en bok De jure Canonico
et dictis Patrum, kallad Hvitebok. Er. Benzelii Monum. Eccl. Sveö-Goth.y
pag. 112. Men numera saknas all vidare kunskap om detta juridiska
arbete. En kanik i Vexiö, Laurentius Petri, säges ock hafva 1492
hopsamlat ett Legisterium Succarrum. Stiernman, Tal om de lärda vetenskapers
tillstånd i Svea rike under hedendoms- och pàfvedomstiden (1758) s. 65.
3 Bland sådana må i synnerhet nämnas Skånelagens kommentator,
erkebiskopen i Lund, Andreas Sunonis, hvilken i Paris blifvit juris doctor
och professor, † 1228. Rhyzelii Episc., del. 2, s. 13. Jfr Saxos dedika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
