Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA LAGFARENHETENS UTBILDNING. 2,273
påbud och bref anmanade han de dannemän, som lidit
någon oförrätt, att sin klagan deröfver hos honom
omedelbarligen anmäla. Genom en ständig skattläggning, som
skulle bestämma hvarje hemmans område, ville han
bereda icke blott kronan utan äfven allmogen säkerhet
mot skattejordens förminskning medelst tillgrepp deraf
och afsöndringar åt frälset. Mot våldgästning och
friskjuts utfärdade han allvarliga förbud1. Lifsstraff
stadgade han för dem af sina hofmän och sitt öfriga
krigsfolk, som i fodring eller borgläger oskäligt betungade
eller förolämpade bönderna2. För framtida beståndet
af svenska allmogens frihet var dock vigtigast, att han
kallade dess ombud till de möten, der han rådgjorde
och beslöt med sitt folk om rikets stora angelägenheter.
Vid ett sådant allmänt riksmöte få veckor fore sin
död tog han ock ständernas bifall till sitt testamente1.
Det var således icke en egenmäktig handling4, och de
olyckliga följderna deraf falla ej den store konungens
minne allena till last.
Hans sålunda lagligen bekräftade testamente
bildade inom konungariket furstendömen med nära
sjelf-herskande regenter. Dessas välden sökte väl Erik XIV
att inskränka5, men han förstod ej att dertill använda
odalmannarättens kraft6. Tvärt om, benägen för kung-
1 Till exempel stadgan om olaga gästning af den 4 Maj 1541. Just.’
verket, s. 13.
2 Konung Gustafs gårdsrätt af 1544 och krigsartiklar af 1545, ibid.
s. 15—27.
3 Stiernmans Riksdagsbeslut, 1 del., s. 215 o. f. Redan under sin
lifstid hade konungen tilldelat sina söner furstendömen.
* Så tycktes likväl riksens råd, uti deras föreställning till konung
Johan och Sigismund i Reval 1589, vilja anse det. Bihang tiü Sigismunds
och Carl IX:s historia af Werwing, s. 24.
A Genom artiklarna vid riksdagen i Arboga i April 1561, anförda
af Celsius i Erik XIV:s historia, andra uppl., s. 55 o. f.
»Den gemene allmogen», skref Edvard Philipsson (Ehrensten)
1649, »är den Briareus Centimanus, som plägar igenom Minervæ råd utaf
Jove fordras till hjelp, när Dii minorum gentium rådslå till att binda
honom.» L. c. s. 20.
Järta, Skrifter. /. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
