Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska lagfarenhetens utbildning. 2,281
att sådana fång klandra; att alla annorlunda gjorda köp,
skiften eller förpantningar af fast egendom skulle gå
tillbaka såsom olagliga; att vid alla förpantningar af jord
för penningelån (hvarå af ålder efter kanoniska rätten
all ränta var såsom ocker förbjuden) finge långifvaren
taga utaf egendomens afkastning såsom intresse eller
vinst sex för hundrade om året, men ej derutöfver, vid
förlust af hufvudstolen; att inga andra »barnemålsmän»
skulle vara än de, som lagen bestämde, och dessa ega
att årligen vid distingen göra barnens fränder eller
utsedda gode män räkenskap för sin förvaltning, samt att
den, som hade gäld att inmana, skulle sina gäldenärer
till distingen instämma1. Huruvida denna anstalt att till
enhet i tid och rum sammandraga så många rättsärenden
från alla rikets landsändar kunnat något år verkställas,
är mig obekant. 1 sådant fall kunde visserligen icke den
mängd af konungens undersåtar, som bäst behöfde hans
skydd mot våld och orättvisa, sig deraf begagna2. Redan
år 1600 vid riksdagen i Linköping fattades ett nytt
beslut, hvilket konung Carl IX genom mandat af den 4
December 1602 ytterligare kungjorde, att konungens
rättareting3, som i mannaminne ej hållits, skulle anställas
1 I äldre tider söktes ofta omedelbarligen konungens bistånd till
utbekommande af ostridiga fordringar.
2 Den öfvervägande betydenhet, som aristokratien då egde,
uppenbarar sig äfven i denna författning, hvilken förutsätter, att i högsta
instans ingen annan kunde eller måtte söka rätt än den, som hade
förmåga att långt ifrån sitt hemvist utföra sin talan. Den betog likväl icke
fattiga rättssökande den andra instansen inom. landskapet, nämligen
lagmanstinget, som då ännu ej ansågs öfverflödigt.
* Benämningen af rättareting synes här vara använd i stället för
räfst- eller landsting. Skilnaden emellan dessa lagskipningssätt har
flerfaldigt blifvit förklarad. Efter Loccenii, Lundii med fleras mening,
upptog konungen vid räfste-ting (så skrefvos de) brottmål, men vid
rättareting tvistiga rättsanpråk. Denna mening utgick från en tolkning af ordet
räfst, som i nyare tider blifvit bestridd. Enligt Collins och Schlyters
glossarium vid Östgötalagen betyder det domstol, ting (judicium).
Sannolikt var räfsten eller landstinget den ordentliga och nödvändiga utöfningen
af konungens högsta domsrätt så i civila som i kriminella mål, i
synnerhet de derunder lagvadda; rättareting åter den utomordentliga, då konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
