- Project Runeberg -  Valda skrifter af Hans Järta / Första delen /
342

(1882-1883) [MARC] Author: Hans Järta With: Hans Forssell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342

- VETENSKAPLIGA AFHANDLINGAR.

värdighet af friherre och som snart derefter medelst sin
färdighet att smickra den store monarkens svagheter
tillvann sig hans förtroende och utnämndes till hans öfverste
cantzler, krigs-, riks- ock secreter&d. Det följande året
anlände äfvenledes en annan, men bättre fräjdad tysk,
verklig pommersk adelsman, magister Georg Norman, för att
blifva hertig Eriks informator, hvartill Luther och
Melanchton honom föreslagit. Också* denne utländing
användes innan kort af konungen i flerahanda styrelsevärf
samt bibehöll sig i hans nåd äfven sedan Pyhy 1543
omsider funnits dertill ovärdig, förlorat sitt embete och
blifvit i fängelse insatt. Dessa tvenne främlingar samverkade
emellertid att i konungens sinne ingifva eller bekräfta och
vidare utbilda åtskilliga med hans begär efter makt och
rikedom öfverensstämmande begrepp, hvilka ifrån denna
tid och framgent uppenbara sig mera än förut i hans
regeringshandlingar.

Ibland sådana hans afsigter, som man lärer
sanningsenligt kunna härleda från Pyhys och Normans inflytande,
visar sig den att gifva kyrkoreformationen en
utsträckning och riktning, hvarigenom de andligas välde skulle
ännu mera än dittills kufvas. Åt Norman, ehuru icke
beklädande något presterligt embete, uppdrog konungen det
högsta inseendet öfver kyrkan och dess tjenare, äfven
öfver biskoparne1. Denne ordinator eller superintendent

1 Snart förändrade ock konungen benämningen af biskop till den af
ordinarius. Den var jemväl förut och i den katolska kyrkan stundom
nyttjad för att beteckna »lod episcopus», och påfven kallades i Lateranski
, mötets beslut ordinarius ordinariorum. Du Cange, Glossarium ad ScripL
medü avi Latinüatis, h. voc. — Äfven i den af Laur. Petri författade
kyrkoordningen af 1571 bibehölls denna benämning jemte den af biskop, med
förklaring, att emedan det hörer till en biskops embete, att »han uthi
sitt sticht ordinera och lagha skal med prester och annat hvadh ther
behöffues, så haffuer ock en biscop vordit kallat ordinarius eller
or<ü**-tor, thet lyder på svensko en skickare eller skickningesman*. Stiftsbiskop,
kallas ock i Frankrike fOrdinaire {Diet. de FAcad. Fran^aise). — Således
var väl den af konung Gustaf I nyttjade förändring af biskopstiteln icke
oriktig; men den tyckes dock utmärka afsigten att i folktron nedsätta
biskopsembetets forna värdighet och anseende. Vid reformationen i Dan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:10:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hansjarta/1/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free