Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KYRKANS YTTRE SKICK EFTER REFORMATIONEN. 377
hvilket samma förslag skulle »begripa många farliga
meningar, som the calvinister och sacramenterare drefve»,
hvarför, om det antoges, presterskapet skulle göra både
sig och hertigen misstänkta att vilja afträda från Upsala
mötes beslut och begynna länka sig till calvinisterna,
»såsom de rebelliske aflfällingar till papismen det
falske-ligen hade utspridt och utspridde». Hertigen dröjde icke
att med sin vanliga häftighet besvara dessa invändningar.
Han förklarade sig hafva hemtat sina meningar ur den
Heliga skrift och endast så vida gilla Calvins, som dessa
kunde dermed öfverensstämma. Han ansåge sig skyldig
gifva mera vitsord åt Mosen, profeterna, apostlarne och
vår Herre Kristus än åt någon menniskas anseende, ehvad
det kunde vara Luthers eller andras, ehvad det vore
stadgadt i Augsburg, Upsala eller annorstädes. Hvad
Upsala mötes beslut anginge, förmälte han, att
erfarenheten nogsamt visat, »huru med bispers och clereciets
stadighet dervid sig förhölle», under det att han,
förnimmande hvad fara religionen förestod, hade »med
svenska mäns tillhjelp begifvit sig uth i màrkene then
till att försvara och hade therföre hafft ospart sitt lijff
och välfärd, ther tvertom erchebispen (Abrah. Andreæ)
och hans medhjelpare honom på det häftigaste förföljt
och räknat honom sådana christeliga möda och omsorg
till rebellion emot konungen» o. s. v. På denna skrift,
som i öfrigt vittnade om hertigens skarpsinnighet och
teologiska kunnighet, samt hvaruti han slutligen
förklarade sig vara sinnad att hemställa sina meningar till
pröfning af alla evangeliska akademier, hvilka bekände
sig till den augsburgiska konfessionen, gensvarade inom
få dagar presterskapet i en värdig, vördnadsfull men
frimodig ton. Det medgaf, att visserligen borde Guds
ord högst gälla, men anmärkte tillika, att alla, ja ock
de största kättare derpå hade beropat sig, »såsom ock
sjelfve djefvulen i sin disputats med Christo», att det
alltid varit i Guds församling brukligt att, de enfaldiga
till förvaring, utmärka sådana lärare, som afträdt frän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
