Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Öfver J. O. Wallins vitterhetsförsök, första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER J. O. WALLINS VITTERHETS-FÖRSÖK. 25
Och ’denna djupt ur ett manligt bröst ljudande:
»På fädrens hjelmar himlen mer ej skiner,
Och jorden gömmer deras brutna svärd.
På forna minnens götiska ruiner
En kall beräkning, egoism och flärd,
Sig hafva vältät, såsom snölaviner,
Der dvergar kappkört öfver jättars verld.
Men Gud såg ner; och längre de ej välta.
Eld föll af .himmelen, och de försmälta.»
Vidare hvilken skilnad i ton emellan denna högtid-
liga tillegnan af psalmboksförslaget åt nordens ungdoms-
furste och de enkla, innerligt rörande verserna, inskrifna
af författaren i hans hustrus psalmboki Hvarje sång af
denne mästare utmärker sig genom en egentlighet, som
gifver den sitt bestämda, harmoniskt bildade, individuella
lynne.
De stycken uti denna sista afdelning, inom hvilka
rytmen mångfaldigt skiftar, äro mönster för kantater.
Sådan är sången vid C. U. Broocmans graf, der efter en
dystert lugn början i denna rytm :
»Stråle af det rena ljuset»
följer ett åskslag:
»Du har gått!
och genast derpå i kraftfull ton:
»Men icke såsom stormen gån»
samt efter denna allvarliga ljudform, en strof igenom
den mildt ljufva i tvenne:
»Men lik den blida vestan,
»Och lik den tysta bäcken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
