Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN. ’
menniskoförmågan ej kan lossa sig från bindande för-
hållanden, blifva de stränga domar, som tillämpa någon
ur tomma begrepp härledd ovilkorlig lag till gerningar
och snillealster inom en af otaliga vilkor bestämd verld,
alltid i sjelfva sin art orättvisa.
En af Tysklands odödliga skalder har sagt, att
»den, som för de bästa af sin tid
gjort nog, han lefvat har för alla tider».
Med denna rätt gå friherre Adlerbeths förtjenster
till efterverlden. Hans arbeten, så ypperliga de äro, må
kunna öfverträffas; men hvad han verkat till sin samtids
bildning, och derigenom medelbarligen till efterkom-
mande åldrars, det består oberoende af dessa arbetens
bestånd; det skall ej förgätas, så länge icke en sjelfvisk
anda, fästad endast vid det närvarande, slutit svenska
hjertan för alla åminnelser. Det är detta oförgängligt
värderika% som jag önskade att kunna nu framställa, icke
i ett loftal, ty något sådant behöfver ej denne mans
rykte, men i en teckning af de förhållanden, som sam-
manbundo hans lefnadshändelser med fäderneslandets.
Under det ibland svenska folkets tidehvarf, som kal-
lades frihetens, men var våldets i en af dess veder-
styggligaste skepnader, föddes och uppväxte Adlerbeth.
Allt djupare och djupare sjönk detta tidehvarf ned i
förderf, men ifrån sin första bättre ålder bibehöll det
dock länge, ehuru till slut mera i plägsed än sinnelag,
en af dess stora män stadgad aktning för lärdom. Man
har i våra dagar med rättvist beröm omtalat den skick-
lighet, som då i allmänhet utmärkte statens embetsmän;
men dervid icke alltid ihågkommit, att den var frukten
af studier, hvilkas gagnelighet såsom allmänna bildnings-
medel man nu ofta förnekar, och af ett undervisnings-
sätt, hvars noggrannhet man anser tidförödande och
derför strängt fördömer. Ännu var icke inom kretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
