Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF G. J. ADLERBETH. 49
och under deras härdande profiling. Men huru handlade
det? I följd af sina ledares tvedrägt, slitet af uppror.
Efter ombytta förslag, hvad sökte det omsider i den’
yttersta stunden för ett beslut? Säkerligen en hjelte?
Nej, Adolf Fredrik hade endast gjort sig känd genom
stilla, enskilda dygder. En ättling af Gustaf Vasa? Ja,
till de oroliga folkhoparnas lugnande för dagen, men.
mera ovilkorligen en prins i skyldskapi med den blifvande
beherskaren af detta grannrike, som uppreste sin sti-
gande makt på Sveriges förnedring. Gustafs och Carls
fader? Men hans mildhet var ännu icke förenad med
Lovisa Ulrikas snille. Man jemföre vidare de händelser,
som föregingo detta och våra val. En tom ifver och ett
vanmäktigt skryt hade i det ena fallet börjat ett krig i
Finland, i det andra retat dertill. De anförare af Sve-
riges krigsmakt, som till segrar följt Carl den tolfte, och
hvilkas personliga tapperhet det vore orättvist att för-
neka, förlorade vid den första motgången all beslutsam-
het och öfverlemnade utan drabbning hela landet och
sin här åt en icke starkare fiendtlig. De åter, hvilka
under Gustaf den tredjes fälttåg öfvat sig till försvarets
pligt och ståndaktighetens ära, veko endast steg för steg
undan en anfallande öfvermakt, angrepo slutligen, segrade
och, utan hopp att återvinna sina egna boningar, räddade
dock de svenska vapnens heder. Man säge ej för att
urskulda de förres feghet, att hon köpte tillbaka hvad
de senares hjeltemod icke kunde frälsa, ty Sverige kri-
gade då blott mot en ännu icke utvuxen eller ordnad
makt, och ingen Napoleon styrde då enväldigt den euro-
peiska kontinenten. Men man pröfve efter häfdernas
vittnesbörd det svenska sinnets olika kraft vid samma
afstånd af tid ifrån Carl den tolftes och Gustaf den tredjes
död, och man skall finna, hviikens anda hade deruti dju-
pare inträngt, kämpens eller riddarens.
På värdet af Gustaf den tredjes omsorger att bilda
sitt folk beror värdet af friherre Adlerbeths hela verk- •
samhet under den större delen af hans lefnad. Jag har
’Jaria, Skrifter. II. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
