Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF G. J. ADLERBETH. 65
■och sökte ej att genom en ministerstyrelse, som vårt
rikes inskränkta vidd icke heller gjorde nödig, blifva
britter eller fransmän för att ännu en gång slitas emel-
lan ytterliga partiers ömsom segrande våld. Vi trodde,
att rättvisa och noggrannhet vid de allmänna ärendenas
behandling uppvägde olägenheterna af några fördröjande
former, hvilka äfven utan att rubba statsförfattningens
grunder kunde förenklas; men att den brådskande far-
ten af en turkisk styrelse svårligen kunde vinnas utan
en turkisk försakelse af alla anspråk på säkerhet för sta-
tens och enskildas rätt. Med dessa tänkesätt, som af
ålder varit och, ehvad försök man vågar att dem rubba,
skola förblifva det svenska folkets, hade ock Ädlerbeth
tillstyrkt stiftelsen af det statsråd, hvaruti han till allmän
glädje för de upplysta i nationen och med bifall af alla
meningar inkallades. Dertill valde honom den åldrige
konung, som endast af kärlek till-sitt-fosterland, å nyo i
en vådlig stund åtagit sig regeringsbördan och som ville
förstärka sin egen kraft med visa och rättsinniga råd-
gifvares. Tiden är än icke inne att öfverlemna åt histo-
rien ett omdöme öfver denna regering, att framställa i
full dag alla de svårigheter, som den hade att öfver-
vinna; att utreda alla de faror, undan hvilka den räddade
Sveriges sjelfständighet och lugn, eller alla de omsorger,
hvarmed den befästade dess frihet, upprättade dess nä-
ringar, befrämjade deras framtida tillväxt och beredde
den nya ära, som de svenska vapnen vunno under en
stor härförare. Ädlerbeth, hvilken med sina råd med-
verkat att förvärfva oss denne hjelte och statsman, för-
blef i sin upphöjda och oroliga befattning, intill dess
fäderneslandets frälsning tillika med Europas var full-
bordad. Efter ett riksmöte, vid hvilket det rådande eller
åtminstone det högst ljudande tänkesättet röjde en hugne-
sam, ehuru kan hända icke nyttig eller rätt ädel glömska
af nyss försvunna vådor, fann han sig utan förebråelse
kunna återgå till det enskilda lifvets stillhet. Han lem-
Järtay Skrifter. IL _ 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
