Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af riksrådet grefve Gustaf Cronhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF GREFVE GUSTAF CRONHJELM. 141
hemkomst i riket är så nödig och oundgänglig, attjag eljest
billigt befruktar faseliga händelsers
Med dessa icke vidare förklarade, men betydnings-
fulla varningsord menade han säkerligen något mera än
de yttre fiendernas anslag. . De inre stämplingar, som
förehades, hade ej kunnat undgå hans klarsynta upp-
märksamhet. Dem ville han antyda, men ej utan bevis
angifva. Lika klarsynta som han voro förmodligen ické
i detta fall de rådsherrar — åtminstone icke alla —
bland hvilka i Juni månad 1713 fråga väcktes om sam-
mankallande af rikets ständer för att rådslå om medel
att rädda riket och — tillädes det, man bör tro med
fullt allvar — »hålla det och kronan konungen till handa».
Förslaget vann ock bifall af rådets i Stockholm tillstädes
varande ledamöter, med undantag af en enda, grefve
Frölich. Men då deras i Karlskrona nu vistande med-
bröder, generalamiralen grefve Wachtmeister och grefve
Cronhjelm äfven deröfver* blefvo hörda, bestredo de detta
sammankallande, såsom stridande emot konungens för-
bud i en skrifvelse till rådet af den 3 Febr. 1711, för-
anledd af det riksmöte, som året förut utan hans till-
låtelse blifvit hållet. Denna gensägelse verkade att
frågan då förföll1.
Hon uppstod dock äter vid slutet af nästföljande
Oktober eller början af" November månader. Cronhjelm,
som då befann sig i Stockholm, hade hoppats att någon
underrättelse om konungens beslut att hemresa skulle
ankomma; men då detta hopp svikits, och då han fann,
att vådorna för riket allt mer och mer blifvit hopade
och förstorade, samt att de kräfde de skyndsammaste
räddningsmedel, ansåg äfven han, liksom de tvenne andra
kongi, råden, hvilka förut yttrat sig emot ständernas
sammankallande, detta numera vara oundgängligt. Han
hade ock nyss förut deltagit, mer eller mindre villigt, i
1 Se rådets bref till konungen af den 26 Juni 1713 i Handlingar
rörande Skandinaviens historia, 27: 332’ o. f., jemfördt med dess bref den
30 Okt. s. å. — anf. st. s. 341.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
