Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om statistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvärfva fysisk rikedom kunna leda till andeligt armod:
samt upptaga icke i sina beräkningar medlen till de ädla
njutningar, som det inre sinnet hos menniskan gifver henne,
eller till uppehälle för det nationallif, hvilket ej hemtar
sin föda ur magen. De löjliga försöken att bestämma en
skilnad emellan produktift och icke produktift arbete,
emellan närande och tärande medlemmar i samhället, visa
tydligast på hvilken låg ståndpunkt de statsekonomiska
lärosystemen befinna sig och måste förblifva, så länge de
göra anspråk på sjelfständighet och icke medgifva sig
endast vara underordnade delar af en högre
statsvetenskap. Produktiv är efter Adam Smiths skattning den
konst, som tillreder rusande drycker, hvilkas öfverflödiga
bruk förnedrar menniskan till det vämjeligaste ibland djur.
Närande och följaktligen nyttig statsborgare är den store
bränvinstillverkaren, som använder sitt kapital och sin
idoghet att förvilda och förfäa folket i nejden omkring sig.
Oproduktiv åter är tonkonsten, emedan dess omedelbara
produkt, välljudet, ej kan uppläggas; emedan den måste
njutas i samma ögonblick den frambringas och icke såsom
bränvinet och skinkan kan sparas till kommande fröjdedagar.
Tärande och alltså skadlig medlem i samhället är virtuosen,
emedan den känslolyftning han uppväcker icke verkar
så ögonskenligen och så länge som ett redbart rus.
Tärande, likasom lösdrifvaren, är ock efter denna teori
statsmannen, religionsläraren, vetenskapsidkaren, domaren, som
vårdar samhällets inre fred, och krigaren, som försvarar
dess sjelfständighet. De frambringa icke sådana
produkter, som kunna säljas på torgen eller i krämarbodarna,
och andra hafva ej detta bortom alstringsstunden
fortfarande bytesvärde, hvilket den materialistiska
rikedomsteorien endast erkänner. Till förvärfning af det
nationalkapital, som hon skattar och hvars förkofring hon åsyftar,
fordras också den ytterst möjliga söndring af
menniskokraften, ty genom arbetets ytterst möjliga delning
uppkommer den högsta varuproduktion, enligt det af Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
