Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
till, så väl som till det förnedringstillstånd, hvarunder hon
sedermera frän port till port sågs utbjuda sina svafvel-
stickor till den mestbjudande, ytterst på den idealiske
krigaren ?»
När man sjelf skrifver om nästan bottenlösa sår, och
när man hvälfver på konung Carl XII skulden till den
förnedring, hvaruti Sverige under den så kallade frihets-
tiden trycktes allt djupare och djupare ned genom sina
folkrepresentanters falhet, är man i sanning icke behörig
att tillvita någon annan författare öfverdrift. Jag nyttjar
likväl gerna den anledning, som anmärkaren mig gifvit,
att försvara min ärfda känsla för denne svenske hjeltes
minne.
För att vara tillbörligen moderat må jag genast för-
klara, att jag ej räknar Carl,XII ibland Sveriges visare
konungar, emedan jag alltid erinrar mig, att han tågade
till Ukraine, och att han äfven derförinnan tillät den fiende,
som han slagit vid Narva, att grundlägga Petersburg och
befästa sig vid Östersjön. Men jag beundrar honom
såsom en svensk kämpe, hvilken förvärfvade sig och sitt
folk, hvar helst han gick fram, en ännu i dag bevarad
aktning. Aldrig har någon så som han förenat i sin
person det stora ur särskilda tidehvarf och det utmär-
kande goda i olika stånd och lynnen: en riddares ädelhet
med vikingens stela, oemotståndliga kraft, en konungs
stolta sinne med soldatens härdighet och den svenske
bondens enkla, tarfliga seder, en aristidisk rättrådighet
med den huldaste faders godhet, en kristens ödmjukhet
inför Gud med den stoiskt bildade romarens trotsighet
emot ödet. Han var en moralisk sällsamhet, hvilken
efter min öfvertygelse ej bör framställas till förebild; ty
troligen kan ingen hädanefter likna honom, som .sjelf
var utan like i äldre häfder. Men om han ej må härmas,
förtjenar han dock att beundras.
Hans folk, med undantag af några aristokrater, dyr-
kade honom och beklagade sig icke öfver de uppoffrin-
gar, som de måste göra för att upprätthålla hans och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
