Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 299
emot vet jag, att de, som utförde det dristiga värfvet,
styrdes af den idé, att det så länge sjelfständiga Sverige
måtte ännu i sekler förblifva sjelfständigt. Det var icke
förr än en fiendtlig armé stod färdig att, utan något
med klokhet och sammanhang ordnadt motstånd, tåga
fram mot hufvudstaden, icke förr än hvar man fruktade
att inom några dagar se ryska påbud utfärdas från detta
Stockholms slott, hvarifrån ingen befallning af svensk
manlighet och svenskt vett numera förspordes; det var
icke förr, än all annan hjelp var ute, som dessa män
våldförde sina enskilda böjelser för att våga det enda
företag, hvilket ännu möjligen kunde rädda Gustafvernas
och Carlarnes folk ifrån utländskt ok och bevara deras tron
åt hjeltar, värdiga att den beträda. Jag vill tro, att åt-
minstone i detta fall anmärkaren icke fördömer idéns
apostlar, hvilka äfven han har att tacka för den frihet,
hvarmed han nu kan på svenska språket yttra sin liberalism
och emot en af dem söka uppreta svenskars ovilja.
Gerna gör jag anmärkaren rättvisa för den kloka
* hofsamhet, som »inskränker hans smicker», vare sig åt
ungdomen eller åt hvilken arinan, den han anser »icke
vilja berömmas på sanningens bekostnad». Jag åter in-
skränker icke hvad jag aldrig nyttjar, utan jag uttalar
min öfvertygelse sådan den är. Anmärkaren må finna
det ädla hos en nation lefva renast i det verkande slägtet.
Jag lyckönskar då honom till en erfarenhet, som mot-
säger min, tröstande mig emot denna med förhopp-
ningarna på ett uppväxande slägte, hos hvilket nyttans
teori och praxis ännu icke hunnit orena menniskohjertats
naturliga ädelhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
