Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 347
att befästa samvetsfriheten med en af dessa republikanska
institutioner, som hafva till ändamål att i samhället ordna
naturtillståndets bellum omnium in omnes? Det vore ju
att rikta vårt hittills alltför knappa förråd af kifvets
kontroller med en ny, hvaraf vi allt sedan Sigismunds
lyckliga regering varit i saknad? — Men, min renlärige
anmärkare, hvad skola väl vi protestanter (i fall jag dock
ännu icke är katolik) säga om herr Benjamin Constant,
som påstår att fastheten vid våra fäders tro är föga
filosofisk, som icke gifver denna tro något annat värde
än det af ett medel till divide et impera, som anser
religionen endast för ett politikens redskap? Månne vi
icke böra oss emellan medelst ett litet additionelt sam-
fundsfördrag komma öfverens att låta hvarandras tänke-
sätt vara oberoende af främmande äfventyrares, varé sig ’
ultraisters eller liberales meningar i religionsmål?
I förmodan att anmärkaren finner det vara förmånligt
äfven för sig att antaga detta kontrakt, afträder jag nu
ifrån det andliga gebitet för att också inom det verlds-
liga försvara mig. emot hans spärridning.
Då jag ännu icke sett herr v. Hallers bok, kan jag
ej pröfva, huruvida anmärkaren riktigt anfört hans lära.
Men något för hastigt har han afgjort, att jag bekänner
mig till denna lära i hela dess vidd. Jag har sagt, att det
borgerliga samhället icke uppkommit ur ett naturtillstånd
medelst fördrag allenast om skydd för tvångsrättigheter;
men utöfver detta påstående har jag icke gått, emedan
ändamålet för min afhandling ej fordrade, att jag upp-
gjorde en hel statsrättsteori, hvartill jag hvarken kände
mig hugad eller skicklig.
Om folkmakt, om regeringsmakt, om den senares
uppkomst eller icke-uppkomst från delegation af den
förra; — om allt detta, hvaröfver anmärkaren utbreder
sig för att vederlägga mina irrmeningar, har jag dock
icke yttrat ett enda ord. Det var frågan om statens pligt
att lemna undsättning åt nödstälda menigheter, som jag
behandlade. Den berodde ej på rättsförhållandet emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
