Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
tillstyrker jag honom vänligen att hädanefter hejda farten
af sitt konseqvensmakeri. Anmärkaren kan ej veta hvad
jag möjligen tänker om regeringsmaktens upphof, ehuru
han vet, att jag anser sjelfva samhällsföreningen icke vara
tillkommen medelst ett sådant fördrag, som åtskilliga
rättslärare antagit. Jag säger, att han ej kan det, ty jag
har sjelf ännu icke stadgat i detta mål min öfvertygelse.
Nu kunde det dock hända mig, såsom det ofta nog
händer andra, att icke tänka rätt logiskt och att förneka
en slutföljd, som bättre tänkare funne oförneklig. Möjligt
vore det också, såsom jag längre fram skall visa, att man
kunde rimligen medgifva, att regeringens makt utgår
ifrån folket, utan att, som jag tycker, orimligen härleda
samfundsledamöternas förening till folk ifrån ett kontrakt
af samma art som det, hvilket bildar försäkringsbolag
och diskontsamhällen. Men huru helst stat och regering
må hafva tillkommit, synes det vara ostridigt, att i ett
tillstånd, der menniskorättigheter erkännas, bör man få
njuta oförkränkt åtminstone en negativ tankefrihet, näm-
ligen den att vara befriad från tankar, som man ej tänkt.
Jag har icke heller ibland möjliga föreställningar om
ett samhällsfördrag bestridt mera än den, som till det
enda föremålet för afhandlingen sätter ett yttre, god-
tyckligen bestämdt rättstillstånd. Det är mig icke obekant,
att filosoferna gjort sig mycket besvär för att ur allsköns
fara rädda menniskoviljans frihet. Utöfver en viss grad
torde detta icke lyckas, emedan i sjelfva begreppet om
en naturvarelse synes ligga något naturtvång att vara det
hvartill denna varelse blifvit skapad. Emellertid må man
använda fiktionen af en tänkbar, om aldrig praktiskt
verklig eller möjlig öfverenskommelse för att förklara
den dragningskraft, som förenat menniskor först i smärre
och sedermera i allt mer och mer utvidgade samfund.
Jag vill, såsom jag längre fram kommer att visa, icke
alldeles förkasta en sådan förklaring, allenast man gifver
den förmodade öfverenskommelsen en utsträckning, som
omfattar äfven de ädlare ibland mensklighetens ange-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
