Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 391
för de underlägsna må jag vänta af freden. Men, torde
man invända, alla rättslärare hafva ej antagit ett natur-
ligt krigstillstånd såsom det, hvarutur borgerligt sam-
hälle genom fördrag uppstått. Jag medgifver, att ingen
haft dristighet att så rysligen dikta naturtillståndet som
den konseqvente Hobbes. Men lägga dock icke de
Beste menniskonaturens ondska och behofvet att motstå
hennes våld till grund för samhällsinrättningen? Och
utan denna föreställning hade ej heller samhället, då det
endast skall vara en skyddsanstalt, något ändamål; ty
der kärleken råder, behöfver det rätta intet yttre värn.
Hvarest en öfverenskommelse om tvångsmedel fordras,
der kan man icke längre tänka sig den absoluta frihet,
som man dock tänkt sig i det ursprungliga naturtillståndet.
Poeterna hafva drömt ett annat, kärleksrikt, fredligt och
sällt, före all borgerlig sammanlefnad, Fichte ett sådant
vid tidens eller åtminstone vid historiens slut, då staten
skulle hafva uppfylt sin bestämmelse att göra stat öfver-
flödig. Endast med föreställningen om ett förflutet eller
kommande kärlekens rike på jorden står den om en all-
män jemlik naturlig frihet utan motsägelse tillsamman.
I Rousseaus naturtillstånd, der menniskan blott är ett
fromt djur, kan ingen frihet ega rum, ty der finnes intet
medvetande, ingen vilja. Ett samfund af hans beprisade
naturmenniskor blefve en i samdrägt betande fårskock.
Men det naturtillstånd, hvarutur menniskorna skola hafva
på en gång öfvergått till borgerliga samhällen, är ett be-
grepp, som innefattar möjligheten blott af en yttre fri-
villighet, men icke af en innerlig. De om samhälls-
inrättningen kontraherande personerna äro således, när
detta begrepp analyseras, icke så qvalificerade, som privat-
rätten fordrar, till ett bytesfördrag eller contractus onerosus.
»In contractibus onerosis observanda œqvalitas», säger Wolf;
men jernngodt vederlag för hvad han gifver kan ej den
svage utom samhället betinga sig af den starke, den öfver-
vunne af segraren. Deras fördrag blifver nödvändigt en
contractus mixtus ex benefico et’oneroso, och då, så vidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
