Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 393
annat, som hon med barnets otålighet eftersträfvade, var
blott en negation af hvad hon erfarit. Men intet positift
uppkommer ur en negation, ingen realitet ur den tomma
cirkelform, som man kallar noll. Också hafva de konse-
qventa filosofer, hvilka förutsatt samhällsfördraget såsom
ett historiskt faktum, uppstält det i ren formel tomhet. De
hafva upphäft naturtillståndet och öfverlemnat åt slum-
pen att skapa ett bättre. Absolutisten Hobbes låter
menniskorna kontrahera bort det ursprungliga sjelfs-
våldet af alla mot alla för att underkasta sig det åtmin-
stone konseqventare sjelfsvåldet af en despot, hvars vilja
försynen eller slumpen kunde lättare böja till det rätta
och goda. Republikanen Rpusseau upplöser de enskilda
viljorna i .en allmän vilja, som kan mörda sig sjelf, som
har rättighet att befalla allt, hvartill ödet hänför henne,
sjelfva samhällsföreningens och således sin egen för-
störing deribland uttryckligen nämnd1. En så från allt
bestämdt och stadgadt ändamål lösgjord vilja, hon må
vara enskild eller kollektiv, är ej annat än nyck, är slumpen
rusande ut till handling. Ifrån begreppet om en individuel
yttre frihet före samhälle och lag härleder sig den an-
tagna rättssatsen: volenti non fit injuria; på denna åter
grundar sig det såsom faktiskt tänkta statsfördragets och
den derigenom konstituerade allmänna viljans rättmätighet.
Då upphöjes också nycken till lagstiftare, en, såsom det
synes mig, oundviklig följd af den abstraktion, som
spjelkar rätt från pligt, det moraliskt möjliga från det
moraliskt nödvändiga. Men jag må ej fördjupa mig uti
tvifvelsmål, som ingripa i hela den så kallade naturrätten.
Jag har att göra med empirister, och jag ville endast
empiriskt ådagalägga, att statsfördraget, sådant de före-
stält sig det, vore en den obundna viljans handling utan
bestämdt objekt. Om man finge, såsom grekerna men-
niskogjorde sina gudar, något ögonblick tänka, att
»En auktor, som är Gud, är auktor som vi andra»;
1 Contrat social, i synnerhet 3 boken 18 kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
