Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
kroppen är hon i samhället. Hon behöfver ej uppträda
i rådplägande och beslutande församlingar för att utöfva,
sin medborgerliga rätt; icke göra sin man till sin viljas
offentliga språkrör1. Att stifta lagar i staten är icke
hennes bestämmelse. Men derför är hon i det fria sam-
hället icke verkningslös, icke utan sjelfständighet. Hon
vårdar, hon mildrar, hon förädlar sederna. Hon befordrar
denna lifvets trefnad, hvarförutan friheten dör, denna
kärleksrika anda, utan hvilken rättvisan blifver formernas
tyranni, detta skönhetssinne, som upplyfter staten ibland
den eviga harmoniens skapelser.
Den stat, der idén af ett fritt folk är så i alla kul-
turens organer, under lagarnas och sedernas samdrägt
representerad, den allena är i en högre mening konstitu-
tionel, ty konstitution betyder något annat än mekanisk
hopfogning. Lifvets kraft är icke ångmaskinens.
I staten, då den uppfattas såsom en organism, födas
regenten och undersåten till ömsesidiga förbindelser,
oberoende af något fördrag och i följd deraf oupplösliga.
De förgångna generationernas mödor och uppoffringar
hafva ålagt de efterkommande pligter, dem arfvingen af
tronen och arfvingen af kojan, begge arfvingar af kul-
turens mångfaldiga fördelar, ej hafva lof att bryta eller
vanvårda. Folket såsom en fortlefvande idealisk person-
lighet har rättsfordringar, vida öfverstigande dem, som
ett kontrakt emellan förgängliga individer kan bestämma.
De kunna ej alla uttvingas med handkraft, icke alla bringas
under den negativa formen af förbud; men de blifva dock
fullkomligen giltiga i ett samhälle, der en allmän anda
lefver. Hon kräfver ej förgäfves, att regenten och med-
borgaren skola dem erkänna.
Men gränserna för denna skrift medgifva mig icke
att vidare fullfölja dessa betraktelser, hvilka, ehuru ofull-
ständiga, torde likväl bevisa, att jag ej är en fiende till
organiskt fria statsförfattningar. De öfverensstämma ock
1 Man erinre sig de förut anförda lärorna om qvinnans verknings-
förmåga såsom statsborgare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
