Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om rätta förståndet och rätta användandet af 106 och 107 §§ i Sveriges regeringsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
relsefel åter kännas i sina verkningar. Att sant fram-
ställa dessa senare är att ådagalägga de förra.
Skulle den ifrågavarande 107 § i regeringsformen
så tillämpas, att speciella regeringsbeslut framdroges till
riksens ständers granskning, hvar funnes då det hinder
för riksens ständers inkräktningar på styrelsens område,
den konungamaktens sjelfständighet, den säkerhet för
enskilda medborgare mot skiftande faktioners förtryck,
hvartill 1809 års regeringsform syftar? Man läse denna
grundlag, icke styckevis utan i dess stadgandens samman-
hang, jemte det betänkande af konstitutionsutskottet, som
åtföljde förslaget till den samma, och man skall finna,
huru, ännu med det iifligare minnet af konungamaktens
missbruk och ännu under den naturliga allmänna sinnes-
jäsningen i första stunden af en återvunnen frihet, de
visare ibland nationens ombud sökte att skydda den
monarkiska principen mot dessa ingrepp, först af det
aristokratiska och sedan af det anarkiska sjelfsvåldet,
hvilka gjorde riksstyrelsen under 175Q- och 1760-talen
intill 1772 års statshvälfning så vacklande, så småaktig,
derjemte så våldsam och i följd af allt detta så föraktad
och förhatlig. . •
Men, torde man säga, hvartill tjenar, med nu yrkade
inskränkningar, riksens ständers ifrågavarande makt att
begära en ministérförändring? När må den göras gäl-
lande? Jo, i stora fall, då hela regeringssystemet eller
någon hufvudgrén deraf eller en och annan rådgifvares
öfliga förhållande vore värdt ett sådant klander, som
kunde anstå nationalrepresentationen och icke blott några
olustiga individer inom fronderande sällskapskretsar. Re-
geringsformens stiftare, skyldiga att förese framtida möj-
ligheter, tänkte sig den, att en konung, sjelf mindre
skicklig i styrelsekonsten, kunde öfverlemna sitt välde
ät rådgifvare, som i det hela följde skadliga regerings-
maximer eller saknade drift och förmåga att bibehålla
regeringsärendena i en jemn och stadig gång. För så-
dana fall, hvilka borde förmodas sällan inträffa, ville de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
