Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om statsskuldsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM STATSSKULDSYSTEMET. 595
efter turkisk juridik, men visst icke efter den ännu gäl-
lande svenska.
Till nutiden befinner sig’ framtiden, enligt hr C. A.
A:s åsigt, i ett sonligt omyndighetsförhållande. Men
ingen europeisk lag medgifver i våra dagar åt en fader
den romerskes jus vitæ et necis öfver sonen. Sådant
blefve dock det fadersvälde, som hr C. A. A. vill hafva
nutiden tillerkändt. De facto har det redan inträdt uti
Stora Britannien, hvarest verkningarna deraf visa sig i
ögonskenlig ryslighet. Statsskulden, denna de hädan-
gångna generationernas egenmäktiga skattefördelning,
tvingar årligen många tusende britter att rädda sig genom
landsflykt till främmände verldsdelar, undan hungersdöd
i deras fädernesland.
Vore ock den af hr C. A. A. antagna rättsgrunden
för fondsystemet icke ovilkorligen rättsvidrig, så skulle
den dock vara det vid tillämpningen till hvarje samhälle,
der ett slägte, som ville göra den samma gällande, emot-
tagit frukterna af de framfarnas mödor, utan någon der-
vid häftad skuld. Ett "sådant samhälle är det svenska.
Vi erlägga ingen ränta för alla de nyttiga verk och
stiftelser, som våra förfäder skänkt åt sina efterkom-
mande.
Skulle vi då vara berättigade att öfverflytta på våra
efterkommande kostnaderna för de mindre värderika in-
rättningar, dem vi, med mattare verkningsdrift och nidskare
sinnelag, kunna åstadkomma? Alägger oss icke en helig
pligt, äfven rättspligt, att efter vår förmåga sålunda full-
följa det redan tusenåriga arbete för framtiden, hvaraf
vi, befriade från annan ersättning, njuta fördelar, som
ojemförligt öfverstiga dem vi mäkta åt nya slägten be-
reda? Vår nutid är ju också son och sonson och son-
sonsson af de föregående. Vill man nödvändigt juridicera
dess slägtförhållanden, skulle de till forntiden icke då
kunna hänföras under formlerna af do ut des, facio ut
facias? Vilkoret är ej ensidigt bestämdt i någon icke
accepterad vexel, dragen på omyndige; det är antaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
