Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
banden, så snart den ene fått sina händer fria. Derpå
går en af oss till dörren och söker draga den
vakthafvande gossens uppmärksamhet på sig, medan de båda
andra på motsatta sidan af hyddan bana sig en väg
genom flätverket och ila till hästarne.
– Planen skall aldrig lyckas, Hans, – svarade
Victor, – väggens genombrytande skulle göra för mycket
larm; vi vilja tänka öfver en stund, kanske faller oss
något bättre in.
De tre männen hade sutit tigande ungefär en
fjerdedels timme, när de hörde, huru gossen utanför
dörren tilltalades af en ung kafferqvinna. Så vidt
jägarne kunde förstå, tycktes hon roa sig åt deras
tillfångatagande och yttrade en önskan att få se fångarne,
hvilket den vakthafvande gossen äfven tillät. Hon
öppnade dörren och kastade under hånande skratt
hopkramade lerklimpar på fångarne. Sedan hon vexlat
ännu några ord med gossen, försvann hon, hvarpå djup
tystnad åter inträdde.
Endast från Bernhards läppar hördes ett skymford,
när han träffades af lerbollarna.
Hans, som en stund häftigt rört sina armar af
och an, drog plötsligt den ena handen ur bojorna, i det
han utropade:
– Så binda matabilierne sina fångar! Om j spännen
ut knutarna, kunnen j vara fria på fem minuter.
Försöken bara.
Då emellertid de båda andras ansträngningar icke
kröntes med samma framgång som Hans Starks, tog denne
spjutet från hyddans tak och löste med några
inskärningar sina kamraters band, i det han hviskade åt dem:
– Kort efter solnedgången äro vi frie, bereden
eder alltså på en kamp om frihet och lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
