Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nu till häst, – sade Hans, – och sedan bort,
– Nej, – inföll Katrine, – ännu icke. Vi få.
icke sitta upp, förrän vi ha byn en god sträcka bakom
oss. Skall du hitta vägen i mörkret, Hans?
– Af dessa tre stjernor vet jag, att vi nu
färdas mot norr, – svarade Hans.
– Det är nog bra, men ungefär en half mil
härifrån ha vi ännu en kraal att passera. Hvad vilja vi
göra, om folket kommer ut?
– Då säga vi, att vi föra hästania till
höfdingen, – svarade Hans; – det skall kanske ställa
dem till freds.
– Kanske; men denna väg förer icke till
höfdingens kraal, – invände Katrine.
Sällskapet rörde sig hastigt och tyst fram öfver
den mjuka marken. Hästarne, som tycktes känna igen
sina herrar, följde utan tvekan. När de närmade sig
kraalen, hörde de ett högljudt pratande och sjungande,
hvilket kom dem att hoppas, det hästtrafvet icke skulle
märkas.
En matabili är ständigt vaksam, i synnerhet i
krigstid. I det ögonblick, då främlingarne uppnådde kraalen,
upphörde på en gång pratandet och sjungandet, och ett
halft dussin karlar trädde ut ur sina hyddor, ropande:
– Hvem är der?
– Vi föra bort hästarna på höfdingens
befallning, – svarade Hans på matabiliernes språk.
I det han lade handen på Katrines arm, hviskade
han derpå:
– Stilla, Katrine, vår djerfhet måste hjelpa oss,
Om vi nu visa ringaste brådska, kunna vi vara förlorade.
Katrine hade uppvuxit midt ibland vilda, oroliga
scener, och närheten af en fara förskräckte henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
