- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
90

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är klippan nu så stark, att ett barn skulle kunna hålla
den mot en hel armé.

– Du är en behjertad flicka, Katie, och vi skola
gladt och förtroendefullt gå i striden. Tack för dina
ord, god natt.

Natten var till hälften gången, när Hans utträdde
ur hålan för att aflösa Victor.

– Vid ringaste misstänkta ljud skall jag ropa
dig, – sade Hans; – sof sa länge du kan; ty vi
behöfva alla våra krafter.

På den föregående dagens vindstilla hade följt
en frisk bris, som blåste från vester; denna
omständighet gjorde det vida svårare att höra fiendens
annalkande, och när nattens mörker vikit för morgonens
gråa skymning, hade Hans ännu icke märkt något,
som var egnadt att väcka misstanke. När dagsljuset
tilltog, ansträngde han sin syn till det yttersta för att
upptäcka en fiende, men dimman, som hängde kring
bäckar och klyftor, hindrade honom att tydligt urskilja
föremålen nere på slätten.

Medan hans blickar sväfvade öfver berg och ängar,
fängslades de af ett föremål, som för ett ögonblick
tycktes röra sig omedelbart vid klippranden. Anblicken
var sa hastigt öfvergående, att han nästan var böjd
att taga den för en af blåsten i rörelse satt trädgren.
Dock vai1 han en för öfvad jägare för att lemna denna
skenbart obetydliga omständighet utan uppmärksamhet,
och hans blick förblef derföre orörligt fästad på
klippväggen. Ett ögonblick derefter märkte han, huru en
matabilis hufvud höjde sig ur djupet, i det vilden
bemödade sig att klättra upp för klippan. Hans iakttog
tillfället, fattade en lans och trängde så raskt in på
matabilin, att denne hvarken kunde komma upp på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free