- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
98

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af något vildt odjur, och han visste nogsamt, att
förlusten af hans häst måste sätta hans eget lif i den
största fara.

Sålunda släpade sig natten långsamt fram, och
vid den första morgongryningen var Bernhard åter på
benen. Sedan han unnat sin häst tid att beta, sadlade
han den och fortsatte resan.

Han torde ha ridit ungefär två timmar, när plötsligen
knallen af ett bösskott trängde till hans öron; i detta
ögonblick var detta ljud honom kärare än en väns röst,
och när han hörde ett andra och tredje skott, jublade han
högt af glädje. Han fattade genast sin bössa, höll
mynningen, åt det håll, hvarifrån skotten hörts, och affyrade
hastigt båda piporna efter hvartannat. Bernhard visste, att
om hans landsmän voro i närheten, så skulle denna signal
ovilkorligen besvaras. Han hade icke misstagit sig,
ty inom ett par minuter hördes två nya skott tätt på
hvarandra, och snart såg han trafva emot sig från de
nära bergen en skara af ungefär trettio beridne män,
hvilkas yttre gjorde intrycket af holländare.

Hans ovisshet räckte icke länge, ty vid deras
annalkande igenkände Bernhard sina vänner och
galopperade glädtigt emot dem, under det han svängde sin
hatt till helsning. Bland sällskapet befunno sig
åtskillige anförvandter till Hans och Katrine, och när
nu Bernhard berättade de omständigheter, under hvilka
han lemnat flyktingarne, ljöd från alla sidor ropet:
»Framåt! framåt! vi måste befria dem!» Bernhard
hejdade deras ifver genom att fråga dem om deras förråd
af ammunition och om antalet af deras hästar.

– Vi måste medtaga några extra hästar och så
mycken ammunition, som vi kunna bära, – sade han, –
ty sannolikt måste vi uthärda en strid, och i alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free