Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig, - sade Hans, när matabilierne plötsligen lemnade
klyftan och skyndsamt drogo sig tillbaka in i snåret.
De båda jägarne förblefvo icke länge i ovisshet
rörande orsaken till deras fienders förändrade hållning,
ty ur snåret ljöd plötsligen den starka knallen af en
bössa, åtföljd af en andra och tredje och slutligen af
en hel salva. Matabiliernes hotande tjut förvandlade
sig i skrik af smärta och dödsrosslingar, när de sågo
sig utsatta för den förkrossande elden af några och
trettio dubbelbössor. För ett ögonblick höllo de svarta
krigarne stånd mot de mördande salvorna, ja de
försökte till och med ett allmänt angrepp; men deras
sköldar af oxhud förmådde icke skydda dem för de
hvites kulor, deras djerfvaste krigare voro snart
nedskjutna, och de öfrige sökte i vild flykt att uppnå öppna
fältet.
Så lätt skulle det emellertid icke lyckas dem att
undkomma, ty de hvite jägarne svängde sig upp i
sadeln, jagade efter de flyende fienderne och nedsköto
dem utan förbarmande. Af hela den stora tjutande,
jubilerande skaran, som ännu en timme förut hotat
Hans och hans följeslagare med en snar död, blefvo
knappt sex man vid lif, hvilka om natten smögo öfver
slätten för att bringa sin höfding budskap om nederlaget.
Bernhard allena hade afhållit sig från deltagandet
i fiendens förföljelse för att genast skaffa sig visshet om
sina vänners öde. När han kom upp till klippan, såg
han der uppe Hans och Victor jemte Katrine och hennes
syster stå och betrakta den pågående förföljelsen.
Så snart Hans igenkände Bernhard, kastade han
sin hatt i luften och jublade högt af glädje.
- Kom upp, Bernhard, - ropade han. - Kom
upp och se på vår borg, som icke två hundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
