- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
136

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

hennes beslut. För att nu på bästa sätt fördrifva tiden
till bröllopet, träffade han förberedelser till en
jagtutflygt på elefanter, i hvilken hans gamla kamrater
Victor och Bernhard äfvensom tre andre af hans vänner
bland boerne skulle deltaga. Hvarje medlem af
jagtsällskapet var utrustad med en vagn, som drogs af
fjorton oxar och hade en besättning af en
hottentott-kusk och tre kaffrer; dessutom medförde hvarje jägare
fyra till fem hästar. De hade till jagtområde valt en
för dem fullkomligt obekant trakt, en omständighet,
som förlänade utflygten ett särskildt behag. De voro
väl försedde med ammunition och vapen och hoppades
på rikligt byte.

- Nå, Victor, - sade Hans, när de båda sutto
i det tält, som de medfört, - sedan våra strider med
zuluerne ha vi ännu icke haft något rätt tillfälle till
ett längre samtal. Berätta mig nu for rö skull dina
äfventyr.

- Sådana har jag haft en hel hop, - svarade
Victor; - i synnerhet är det en tilldragelse, som icke
så lätt skall försvinna ur mitt minne. Det var på tåget
med Uys, då vi höllo dig för död. Bernhard, Cobus,.
någre andre och jag ville vända om för att se, om vi
icke möjligen skulle kunna få reda på dig, när vi i
ett tag sågo oss omringade på alla sidor af zuluerne,
En stor stark kaffer kastade sin klubba efter mig, och
ehuru jag försökte undvika kastet, träffade det mig rakt
på hufvudet och bedöfvade mig for en stund totalt.
Zuluerne höjde ett triumferande tjut, när de sågo mig
falla, hvarpå kamraterne svarade med ett dussin kulor.
Jag tror, det var gubben Piet, som lyfte upp mig på
hästen och höll tygeln, tills jag hemtat mig så mycket,
att jag sjelf kunde sköta den. Kort derpå kunde jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free