- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
139

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

Detta upprepades några gånger, tills jag nästan började
inbilla mig, att lejonet spelade beskyddare åt oss och
alldeles icke ville äta upp oss. Mitt gevär hade bara
en pipa, och då jag alldeles icke höll mig vuxen fyra
lejon, sökte jag påminna mig några böner, som kunde
vara passande för ett dylikt fall. Men jag kunde icke
få tag i något lämpligt och tänkte redan på att
öfverlemna den gamla hästen åt sitt öde och söka min
räddning i flykten, när det stora lejonet, som återigen drifvit
bort de andra och skyndat förbi mig, på ett afstånd af
trettio steg ställde sig midt i vägen för mig. Jag
.öfverlade hastigt, hvad som var att göra, och hade jag
varit erfarnare, så hade jag kanske handlat annorlunda
än jag gj-orde, ty ett såradt lejon är ett fruktansvärdt
farligt djur. Icke dess mindre beslöt jag att våga ett
skott och sigtade på pannan. Skottet small och jag
förblef ett ögonblick stående i väntan på att få höra
odjuret ryta, men intet annat ljud afbröt nattens tystnad,
än det aflägsna bullret af de flyende lejonen; det stora
lejonet låg dödt; min lilla kula hade träffat det mellan
ögonen och dödat det på fläcken. Aldrig i mitt lif
liar jag blifvit så förskräckt som den natten.

- Er bar ju ett lejon bort en gång, Hans, icke
sannt? - frågade en af jägarne.

- Ja, det bar mig ungefär hundra steg, utan att
kröka ett hår på mig. Deri har lejonet stor likhet
med katten, hvilken mången gång bär en lefvande råtta
i munnen, och när han släpper den, springer det lilla
.djuret sin väg.

- Huru tilldrog sig då er historia, Hans?

- Jag befann mig en gång på jagt efter
pigg-svin och låg en natt bredvid ett piggsvinsbo för att
lura på djuret. Bössa hade jag icke med mig, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free