- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
144

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

hålla sig i det höga gräset i närheten af klippor och
gamla träd och nära sig af foglar, späda rådjursungar
och dylikt. Jag tror icke, att de angripa en menniska,
ehuru de icke sakna tillräcklig styrka härtill, ty jag
dödade en gång en sådan orm, hvilken nyss förut slukat
en hel kalf. Den var ungefär tjugutre fot lång och så
tung, att två man icke kunde lyfta den. Utom dessa
ormar finnes det äfven huggormar, glasögonsormar och
många andra. Det är derföre farligt att gå i högt gräs.
I de tätaste snåren uppehålla sig elefanter, hvilka dock i
följd af sin utomordentliga vildhet äro svåra att nedlägga.

- Jag tror, att vi kunna skatta oss lyckliga att
ha utbytt den gamla kolonien mot vårt nya hem, -
sade Hans. - Det fanns icke mera något vildt, ty
trakten var redan för befolkad. Min far sköt ännu
elefanter i närheten af Algoa-bay, der nu icke en enda
mera står att finna. Det torde icke dröja länge, förrän
villebrådet blir fördrifvet äfven från dessa trakter, men
till dess vilja vi idka jagt efter bästa förmåga. Men
nu, vänner, tror jag det kan vara på tiden att gå och
lägga sig, ty vi behöfva alla våra krafter till det
kommande arbetet.

Alla instämde häri, och sedan man utställt två
hottentotter såsom vakter, uppsökte jägarne sina vagnar,
insvepo sig i sina yllefiltar och försjönko snart i djup
sömn. Lägrets djupa tystnad afbröts endast af
hotten-totternes och kaffrernes sakta röster, när de sprakade
om någon af de sista månadernas tilldragelser och
beundrade den hvite mannens magt, som på så kort
tid fullständigt tillintetgjort den mägtige zuluhöfdingen.
Då och då blandade sig vargens aflägsna tjut och
scha-kalens hesa skri i deras samtal och påminde de vakande
om vildmarkens faror.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free